Elviras point of view, kap 74.

Harry drar med Jessie till andra rummet. Killarna tittar på mig frågande. Jag suckar.

-          Didn´t you hear that girl in the airport?

Killarna skakar på sina huvuden.

-          A random girl told her that she didn´t deserved Harry that she´s ugly and that she wish Jessie was dead.

-          That´s kind of harsh. Säger Liam.

Vi andra håller med.

-          But, hasn´t she got any hate before? I mean you´re famous she must have some hate. Säger Louis.

Jag nickar och berättar för de hur det ligger till. Självklart har vi fått hat och vi klarar av att få hat! Men för Jessie är det ganska svårt. Hon var väldigt utsatt när hon var yngre. Man kanske kan kalla det en lättare form av mobbning. Jessie är väldigt stark men allt samlas långt inne i henne och tillslut så är det fullt. Det rinner över och hon bryter ihop. Det har hänt några gånger att hon börjar gråta och inte vill lämna rummet på några dagar. Jag försöker få henne att inte bry sig, men det är så sjukt svårt! Speciellt när det handlar om någon annan person, i det här fallet Harry, hon vill inte vara andledningen till att någon annan får skit.

Killarna sitter tysta och tar in allt jag berättar. När jag är klar stirrar dem rakt ut i luften.

-          We need to protect her from all the hate. Säger Louis tillslut.

-          How? Frågar Niall.

-          I have no idea, but if she get sad. Then Harry will get sad and that´s not a pretty sight. Säger Louis och snörper på munnen.

Harrys point of view.

Det är jobbigt att höra Jessies historia. Varför hon blev så ledsen av det där fanet. Hur hon blev kallad allt möjligt och hur det gick ut över Jessies mamma, att Jessie fick känna skulden över att hennes mamma mådde dåligt. Jessie trodde det var hennes fel fast det egentligen var mobbarnas. Jag håller henne hårt i ena handen och masserar hennes handflata med min tumme. Hon tittat ner i golvet medan hon berättar.

-          So I guess that´s why I reacted like this.

Hon tittar försiktigt upp innan hon tittar ner igen. Med två fingrar lyfter jag upp hennes huvud och tittar långt i hennes ögon.

-          It´s not your fault at all! The haters going to hate and we are going to stay strong!

Hon ler ömt mot mig. Jag lutar mig fram och våra läppar möts i en perfekt kyss.

Jessies point of view.

Jag känner hur bussen saktar in och jag kysser Harry en sista gång. Precis när jag dragit mig ifrån hans läppar öppnas busdörren och ett vrål hörs utifrån. Vi får alla ett stort leende på läpparna. När jag kommer ut är det första jag ser en stor skylt *I ship Jessie and Harry – Jerry for life!*. Jag skrattar för mig själv. Dem skulle bara veta…

När vi kommer in i lobbyn kommer Elvira fram till mig.

-          Såg du skylten?

Jag nickar och ler stort.

-          Ni har ett ship-namn och ni är inte ens tillsammans… officiellt alltså.

Hon blinkar med ena ögat.

Paul kommer med allas nycklar. Den här gången får alla ett varsitt rum. Jane kommer fram till mig.

-          Även om du och Harry är tillsammans så får ni inte vistas tillsammans på hotellet heller. Det kan finnas fans som bor på hotellet eller någon som inte får veta så var försiktiga. Även på nätterna! Du får inte sova i hans rum eller tvärtom., okej?

Jag nickar tyst. Hon går snabbt iväg igen. Harry går långsamt fram till mig och lägger ena armen runt mina axlar medan i går in i hissen.

-          What did she say? It seemed important. Säger han.

Jag sucker. Hissen stannar och vi kliver ut. De andra hinner lite före oss så vi går själva i korridoren.

-          She said that we aren´t allowed to sleep in the same room or act like boyfriend and girlfriend in the hotel.

-          Why? Säger han besviket.

-          It could be someone who sees it that shouldn’t be seeing it.

Han nickar förståeligt. Vi kommer fram till de rum jag ska bo i.

-          If we were allowed to, I would kiss you right now…

Harry kliar sig I nacken och får en rynka i pannan. Jag öppnar försiktigt dörren till mitt rum. Snabbt tar jag Harrys hand och drar med mig honom in i rummet. Jag stänger snabbt dörren innan jag pressar mina käppar mot hans. Efter några sekunder drar jag bak huvudet och öppnar dörren.

-          Now, your free to go.

Han ler stort och pussar mig på kinden innan han går ut.

Jag lägger mobilen i bakfickan och stänger dörren bakom mig. klockan är halv åtta på kvällen och äntligen så är alla intervjuer slut för dagen. Kvällen skulle bli lugn och härlig. I alla fall för några av oss. Jag, Liam, Harry och Niall ska ut och äta. Medan Zayn, Louis och Elvira ska på nattklubb. Niall skulle egentligen också på nattklubb men när han hörde att vi skulle på middag så ändrade han sig.

Jag möter ingen i korridoren till Liams rum där vi skulle mötas. Jag knackar löst. Ett svagt rop hörs inifrån. Inte långt efter öppnas dörren av en Niall med ett brett leende på läpparna. Han kramar mig innan jag får kliva in.

-          Jessie, I´m on twitcam! Hör jag Liam ropa.

Jag går efter Niall in i rummet är Liam sitter. Liam reser sig snabbt från stolen för att krama mig innan han sätter sig igen.

-          Say hello to 97 000 people Jessie.

Mina ögon växer.

-          97 000? Säger jag förvånat.

Liam nickar stolt med ett stort leende på läpparna.

-          Wow. Säger jag och sätter mig ner i sängen bakom Liam.

Niall vet jag inte vart han försvann men han gick i alla fall.

-          Now were only waiting on Harry and then we have to leave. Sorry guys!

Jag tar upp mobilen och skickar ett sms till Harry. Jag berättar snabbt att Liam har twitcam så vi får inte agera ett par. Vad pinsamt det hade varit om Harry kommit in och kysst mig framför 100 000 tittare…

-          Help Liam get over 100 000 viewers before we go… shall we?

Jag twittrar också en tweet om att jag är med Liam så mina fans också kan kolla.

-          When are Jessie and Elvira coming back to Sweden? We miss you over here. Läser Liam upp högt.

-          I don´t know. When the tour is coming to Sweden I guess. I miss Sweden to! I miss my own bed! Säger jag och gör en grimars.

-          Say something in Swedish. Säger Liam och ler stort.

-          Kottbullah! Hör vi Harry skrika från hallen.

Vi skrattar högt och man kan nästan höra hur folk över hela världen skrattar med oss.

___________________________________________________________________________________________________________

Kan ni tänka er Harry göra så ? What a dream :D

Sorry för att jag inte lagt ut kapitel innan i veckan men men, jag har ett liv utanför bloggen.

Sen till alla läsare! Snälla bara en kommentar/ip adress!

 

Matilda

18 oktober 2012 18:01

Bra :)

 

Amanda

19 oktober 2012 16:01

Jättebra mer!! ;)

 

Moa

19 oktober 2012 16:02

Superbraaa p:

 

Agnes

19 oktober 2012 16:03

Älskar din novell :)

 

Emma

19 oktober 2012 16:03

Mer ikväll?

 

Johanna

23 oktober 2012 07:29

Kan du inte lägga ut ett kapitel ikväll? Puss

 

Lovisa

26 oktober 2012 17:06

När kommer nästa? :o

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Harrys point of view, kap 79.   Jessies familj är trevlig. Absolut inte lika jobbiga som Jessie beskrev dem. Men det är väl så, man tycker alltid att ens egen familj är det jobbigaste. Peter hade många frågor, vissa knäppare än and...

        Jessies point of view, kap 78.   Jag tar med mig min laptop till ett litet rum. Rummet är grått och tråkigt. Längs ena väggen står en soffa och ett bord framför. På den andra väggen hänger en stor spegel. Jag gör en pose i spegeln ...

        Harrys point of view, kap 77.   Jag kan inte fokusera alls på intervjuerna. Jag måste vrida på huvudet ibland för att titta på Jessies söta leende. Ibland tittar hon tillbaka, men oftast kan jag titta utan att hon ser. Jag känner...

        Jessies point of view, kap 76.   Jag vaknar av att solen tittar in genom gardinerna. Jag kisar över hotellrummet. För en stund glömmer jag bort vart jag är men kommer snabbt på det. Hamburg, Tyskland. Jag har aldrig vart här faktis...

        Elviras point of view, kap 75.   Jag är sjukt taggad inför kvällen! Jag vet att det inte var så länge sedan vi festade men då var vi ju i USA och fick inte dricka för mycket. Eftersom vi var minderåriga var vi tvungna att hålla ner...