Harrys point of view, kap 79.

Jessies familj är trevlig. Absolut inte lika jobbiga som Jessie beskrev dem. Men det är väl så, man tycker alltid att ens egen familj är det jobbigaste. Peter hade många frågor, vissa knäppare än andra, men jag är ju van vid konstiga frågor. Jag gör ju ändå intervjuer varje dag.

Jag tar försiktigt Jessies hand i min. jag vill bara hålla i henne hela tiden för att visa att hon är min. jag kan knappt släppa henne ur blicken och jag kommer på mig själv flera gånger att stirra på henne genom dataskärmen.

Det knackar försiktigt på dörren och Louis tittar in.

-          We need you for sound check mate. Säger han och pekar på mig.

Jag nickar snabbt och han stänger dörren igen. Jag tittar tillbaka mot datorn.

-          It´s was a pleasure talking to you! Hope I see you when we come to Sweden! Säger jag och börjar resa på mig.

-          Nice talking to you to! Säger hennes mamma.

Jag ler stort och pussar Jessie snabbt på munnen.

-          But Harry remember, if you hurt Jessie you´ll have to watch out! Säger Peter snabbt.

Med rädsla I blicken reser jag på mig och går snabbt ut ur rummet. Hoppas han inte menade allvar.

Jessies point of view.

-          But Harry remember, if you hurt Jessie you´ll have to watch out!

Mitt hjärta hoppar till och jag stirrar surt på Peter. Harry försvinner ut, Peter och Steve börjar skratta högt.

-          Såg du vad rädd han blev! Säger Steve högt och viker sig dubbelt.

-          Vad var de där bra för? Frågar jag och blänger på Peter.

-          Han måste få veta att han inte ska såra dig. Säger han och ler stort.

Jag skakar på huvudet och suckar högt.

-          Det kunde du väl sagt lite snällare…

Han rycker på axlarna. Katrin och Elsa skakar på huvudet.

-          Killar… Säger dem i mun på varandra.

-          Vad tyckte ni då? Frågar jag efter en stund.

Familjen tittar runt på varandra för att se vem som ska prata. Jag väntar otåligt.

-          Han pratar konstigt. Säger Julia plötsligt.

Vi fnittrar till. Kan man bli sötare?

-          Tyckte du han var söt Julia? Frågar jag.

Hon nickar exalterat. Vi andra skrattar högt. Jag tittar undrande på dem andra. Alla siter knäpp tysta.

-          Åh, jag kan inte lotsas längre! Jessie han var super fin kille! Snygg, trevlig och snäll. Peter och Steve har fel! Säger Katrin tillslut.

Jag ler stort. De skulle alltså lura mig och inget säga. Taskigt egentligen men det kan jag inte tänka på nu. Min familj gillar Harry och det är allt jag bryr mig om!

-          Han verkar snäll, men du måste fortfarande vara på vakt! Han är en popstjärna… säger Peter.

Jag blänger på honom.

-          Jag är också en popstjärna. Säger jag hårt.

Han skrattar åt mig.

Knäppa familj!

Efter 30 minuter till måste jag lägga på och gå ut till dem andra. Elvira ler stort mot mig och blinkar.

-          Hörde att Harry gillar din familj. Säger hon.

(4 dagar senare)

Louis point of view.

Jag tittar stumt på telefonen framför mig. Bilderna är många och texterna svider i hjärtat. Igår när vi kom hit till Venedig var jag och Jessie ute och shoppade. Vi hade sjukt kul! Tydligen hade vi lite för kul för bilderna på Twitter är många. Texter som ’Are they in love?’ och ’Is Louis cheating’’? Jag fattar inte varför alla gör allting så stort. Jag har ju Eleanor och Jessie har ju Harry. Jag skulle aldrig vara otrogen, jag är inte den personen. Jag och Jessie är bästa vänner och vi har kul tillsammans. Jag skriver snabbt in ett nytt tweet.

’Don´t believe everything you read!’

Efter bara några sekunder har jag fullt med händelser och omnämnanden men jag ignorerar dem. Jag suckar högt och lägger ifrån mig telefonen. Det knackar försiktigt på dörren. Paul kommer in med Jessie bakom sig.

-          I guess you´ve read Twitter. Säger jag långsamt.

Dem nickar och Paul visar att Jessie ska sätta sig. Hon går långsamt fram till soffan där jag sitter och slår sig ner.

-          You two can´t be seeing with each other anymore! I know you aren´t dating or so but this is bad publicity. Säger Paul med en tom blick.

Jag drar efter andan och skakar på huvudet. 

-          So you mean that me and Jessie can´t be friends anymore because of this little stupid thing? Frågar jag och tittar argt på Paul.

Han nickar bestämt. Jag reser mig hastigt och Jessie hoppar till bredvid mig.

-          This is too much! I will be Jessies friend whenever I want and you or the management can´t do anything about it!

Jessie tar mig i handen och ställer sig bredvid mig. Jag ler mot henne och hon mot mig.

-          We´re best friends and you can´t do anything about it. Säger hon självsäkert.

Ett litet gjädjerop hörs inuti mig.

-          Fine. Muttrar Paul innan han lämnar oss ensamma.

Jessie tittar upp på mig med ett stort leende. Jag kramar om henne hårt.

-          Bestie for life! Säger jag högt.

Hon skrattar okontrollerat, antagligen för min dåliga svenska men vem bryr sig.

Liams point of view.

Bilen studsar fram på vägarna. Jag sitter helt hyper i framsätet med Harry bredvid mig. Han erbjöd sig att åka med mig till flygplatsen. Äntligen är denna dagen här. Denna dagen jag väntat på så länge!

Harry tittar på mig från sidan.

-          Relax man! Everything is going to be alright! Sager han och ler stort.

Jag skrattar smått. Var är jag orolig över? Allting kommer gå galant. Jag har ingenting at vara orolig över.

-          We´re here! Säger Harry.

Så fort han stannat bilen masar jag mig ut. Jag tittar bort mot terminalen och spetsar ögonen. En tjock dam kommer först och efter henne en småbarnsfamilj.

Men efter en stund ser jag det jag väntat på. Jag skiner upp i ett leende och höjer handen i en vinkning innan jag springer fram och omfamnar min älskling.

__________________________________________________________________________________________________________

Vet att jag är sjukt dålig på att uppdatera!

Men jag går i nian och det är sjukt mycket i skolan, jag tror nog ni känner igen er :)

Älskar er för att ni ändå stannar kvar!

Har gjort en ny cover också :) lyssna gärna!

http://www.youtube.com/watch?v=n1y-19MRO68&feature=g-upl

Jessies point of view, kap 78.

Jag tar med mig min laptop till ett litet rum. Rummet är grått och tråkigt. Längs ena väggen står en soffa och ett bord framför. På den andra väggen hänger en stor spegel. Jag gör en pose i spegeln innan jag skakande på huvudet sätter mig ner i soffan. Jag skrattar åt mig själv medan jag sätter på laptopen. Det är nog ändå ganska vanligt att man gör miner mot sig själv när man är ensam, eller?

Laptopen ger ifrån sig ett pling när jag loggar in. En bild på min familj kommer upp som bakgrundsbild och jag ler stort. Det är sjukt hur mycket jag saknar alla. Jag har kanske valt fel yrke. Jag är för blödig för detta!

Den gamla trygga Skype signalen tjuter och jag trycker snabbt på svara. Jag ser hela min familj sitta hemma hos min storebror och helt plötsligt känns rummet inte lika tråkigt längre. De gråa, trista väggarna har lyst upp av min familjs leenden.

-          Gumman! Gud vad roligt att se dig! Utbrister mamma.

Det är inte så länge sen jag såg henne, men sån är hon. Jag ler stort åt min knäppa underbara familj. Där sitter dem på rad. Min äldsta brorsa Peter med hans fru Katrin och deras två barn Julia och Niklas. Bredvid dem sitter min andra brorsa Steve och hans flickvän Elsa. Sen sitter mina föräldrar på kanten. Mamma och pappa, mina älsklingar.

-          Vart har du Harry då? Frågar Elsa och vickar på ögonbrynen.

Jag fnittrar till och berättar att han kommer snart.

-          Gud vad jag har saknat er alla! Säger jag och ler stort.

-          Vi har saknat dig med! Säger pappa.

-          Vill du leka med mig? frågar Julia plötsligt.

Vi skrattar. Det är inte så lätt nu när jag inte är i samma land. Men det fattar inte lilla Julia.

-          Tyvärr inte. Jag är inte hemma. Jag är i Tyskland. Vi får leka när jag kommer hem igen.

Hon rynkar på näsan, sådär som hon alltid gör när hon tänker.

-          Kommer du hem imorgon? Frågar hon.

Jag skakar på huvudet.

-          Jag kommer inte hem förrän om någon månad.

Hon tittar på mig med ett litet veck i pannan.

-          Hur lång tid är det? Frågar hon.

-          Du måste sova jätte många gånger innan jag kommer.

Hon nickar långsamt medan hon lägger armarna i kors.

-          Typiskt! Säger hon.

Jag ler, men egentligen svider det till i hjärtat. Vad gör jag här i Tyskland när jag kan vara med min familj. När jag kan vara i Sverige och leka med Julia.

Det knackar försiktigt på dörren och ett huvud fullt med krulligt tjockt hår tittar in. Jag ler stort mot min pojkvän. Med handen vinkar jag honom mot mig. jag tittar på dataskärmen.

-          Nu är Harry här. Peter och Steve, var snälla! Säger jag snabbt innan Harry kommer och sätter sig bredvid mig.

Harry pussar mig snabbt på kinden och jag ler mot honom. Han vänder sig sedan mot datorn.

-          Hello everyone! Säger han och ler stort.

Alla säger hej i kör. Än så länge går det ju bra.

-          Okay Harry now you have to be focused because I´m about to say everybody’s names.

Harry nickar snabbt och koncentrerar sig på skärmen.

-          That´s my mum and dad, you´ve met them already. That´s my youngest brother Steve and his girlfriend Elsa. Beside Steve is my oldest brothers wife Katrin and in her lap is Niklas and Julia, their kids. On the end is my oldest brother Peter. Säger jag och pekar på var och en.

-          I´m the one you should be afraid of. Säger Peter självsäkert.

Det här kommer inte sluta bra!

__________________________________________________________________________________________________________

Jag är så sjukt ledsen att jag inte har skrivit på länge!

Det har varit så himla mycket läxor!

två prov och en inlämningsuppgift förra veckan. och imorgon har jag två prov...

Sen hoppas jag att det ska vara lite lugnare. Då kommer förhoppningsvis uppdateringen bli bättre!

Harrys point of view, kap 77.

Jag kan inte fokusera alls på intervjuerna. Jag måste vrida på huvudet ibland för att titta på Jessies söta leende. Ibland tittar hon tillbaka, men oftast kan jag titta utan att hon ser.

Jag känner en spark mot mitt ben. Jag vänder huvudet mot Louis som sitter bredvid mig.

-          Want to answer the question? Frågar han mig.

Jag tittar frånvarande mot honom. Han skakar smått på huvudet.

-          I guess I can answer that, it´s our first concert here in Hamburg. Fortsätter han.

Jag nickar mot kvinnan som sitter framför mig.

Intervjun är äntligen klar och vi går ut till kafeterian. Louis stoppar mig innan vi förenas med de andra.

-          You seriously need to focus! I get that you´re in love and all that but we´re here to work. I don´t have any problem with you and Jessies relationship but if you don´t focus, Paul will take it out on all of us, and we don´t want that!

Louis pratar snabbt och det tar en stund att för mig att ta in allt. Även om jag inte vill erkänna det så har han rätt. Kanske tänker jag för mycket på Jessie. Det är nog inte bra för någon, det kanske går för snabbt.

-          Yea, you´re right! I promise that I will put on some more effort. Säger jag tillslut.

Han nickar och sedan går han till de andra.

En sak som stannar kvar i mitt huvud av vad Louis sa var ’’jag förstår att du älskar henne…’’. Älskar henne, älskar jag Jessie? Är jag kär på riktigt?

-          What are you thinking of?

Jag rycker till. Tydligen hade jag stannat I min egna lilla värld. Jessie står bredvid mig med ett stort leende på läpparna.

-          Nothing special. Säger jag och ler snett.

Hon lägger sina armar runt min midja och drar in mig mot henne.

-          My brother called me this morning. Säger hon.

-          Really? What did he want?

Hon suckar högt.

-          He saw the pictures of you and me.

Jag suckar också högt och hon ler mot mig.

-          So now he hates me? And don´t want us together?

-          I don´t know if he hates you but he was angry! I told him about us and he wants to talk to you.

-          Really? When?

-          Tonight before the show. My whole family is calling me on Skype. I talk to them first and then you come in. How´s that?

Jag ler mot henne. Min fina flickvän. Planerar allt in i minsta detalj.

-          That´s great. Just tell me when I should be there, I be there.

-          Good! Be there at seven.

Jag nickar och kysser henne på läpparna. Ingen av oss vill slita sig ifrån.

-          Okay lovebirds, Jessie you need to get back to work.

Jag känner hur hon ler mot mina läppar. Hon drar sig försiktigt undan och tittar in i mina ögon.

-          I guess I have to go. Säger hon och ler flirtigt.

-          No don´t leave me here! Säger jag och drar henne närmare mig.

Hon börjar fnissa. Det är som musik i mina öron och jag får ett stort leende på läpparna.

Jag kysser henne snabbt innan hon släpper min midja.

-          Bye handsome, see you at seven. Säger hon och blinkar.

__________________________________________________________________________________________________________

Känner mig väldigt glad idag!

One Direction är i Stockholm.

Little Things videon kommer ut

Dom ska sjunga på X Factor ikväll.

Jag fick biljetter till deras konsert nästa år.

Dagen kan inte bli bättre!