Elviras point of view, kap 51.

Jag, Harry och Liam följer med Andy. Andy är en av killarnas 20 livvakter. Vi kommer in i ett pyttelitet rum. Varför fick vi det lilla rummet? Vi som är tre. Inne i rummet står ett bord. På bordet är det riggat med mikrofoner. Jag kan inte se någon kamera så den här intervjun går nog bara ut i radion. På ett sätt tycker jag att det är skönt! Jag kommer inte ihåg om jag tittade mig i spegeln innan vi åkte.

En liten man i fyrtioårsåldern reser sig upp och sträcker fram en hand mot Harry. Han hälsar på oss alla och sedan sätter vi oss ner. Stolarna är hårda och obekväma. Men vi har bara femton minuter på varje intervju så jag hoppas att tiden går snabbt.

-          It´s radio hits 2.09 I am Lee and we are here with Elvira Andersson and Harry and Liam from One Direction. Säger Lee.

-          Hello! Säger vi på samma gång.

Lee frågar mycket om turnén och vi svarar så bra vi kan. Frågorna handlar mest om 1D. Egentligen förstår jag inte varför vi ska ha blandade intervjuer. Det är väl ingen som vill veta något om mig och Jessie? När man kan välja på att intervjua One Direction eller oss, liksom vad väljer man?

-          If you are single raise your hand. Säger Lee plötsligt.

I ren reflex höjer jag handen ovanför ansiktet. I ögonvrån ser jag hur Harry också har handen uppe.

-          Elvira and Harry are you dating? Frågar Lee.

-          No. säger jag snabbt och enkelt.

Harry vrider lite på sig och säger sedan,

-          Eh… No, not at the moment.

Han avfyrar ett sådant leende som alla fansen smickras av. Lee verkar godta svaret för han börjar prata om något annat.

Dörren öppnas till rummet och Andys huvud tittar in.

-          Your time is up. Säger han.

Vi tackar för att Lee kom och sedan går vi ut. Andy tar oss till en slags matsal. Vi börjar plocka mat, men jag känner mig inte så hungrig. Jag tar lite pasta och en minimal klick köttfärssås.

-          Is that all you’re going to eat? Frågar Harry och tittar ner på min tallrik.

-          Yes, I´m not that hungry. Säger jag.

Vi går bort mot bordet där resten av gruppen sitter. Jessie tittar upp när jag kommer och viskar ett hej, sedan fortsätter hon sin vilda diskussion med Louis hur man uttalar ha en bra dag på svenska. Jag har aldrig hört så knäppt uttal. Niall kan inte hålla sig för skratt när Louis och Jessie bråkar om vilket som är rätt. Louis är fast beslutsam om att han har rätt.

-          Louis, Jessie is the one from Sweden. I think she knows how to say it! Säger Harry.

-          Yes Louis he is right! Thank you Harry. Säger Jessie och ler stort mot Harry.

Harry blinkar mot henne och sedan fortsätter vi alla att äta i tystnad.

Killarna går iväg för soundcheck, jag och Jessie sitter kvar.

-          Mår du inge bra? Du åt knappt någonting. Säger Jessie och tittar på mig med sorgsna ögon.

-          Jag mår fint! Allvarligt! Jag var bara inte så hungrig. Svarar jag.

Jane kommer och sätter sig vid oss.

-          Jane, har du hört det här med Alex? Frågar Jessie.

-          Vem har berättat det för er? Frågar hon.

-          Min mamma sa det igår när jag pratade med henne. Vad handlar det om? Fortsätter Jessie.

Jane tittar oroligt på oss och sedan suckar hon.

-          Alex har åkt in i fängelse. Nu vill hela svenska folket att ni ska få priset istället. Det ska gå en röstning om det nästa vecka. Jane tittar på oss och suckar igen.

-          Har inte vi något att säga i det här? Frågar jag.

-          Ja, vi måste kunna stoppa den här röstningen. Vi vill ju inte ha priset. Säger Jessie.

-          Jag antar att vi kan ringa tv4 och berätta vad ni känner. Om inte ni vill ha priset så kan dom inte göra något åt det. Säger Jane.

-          Jag gör såhär. Jag tittar om ni kan vara med på någon morgon intervju i Sverige, alltså över telefon eller webbkamera. Så får ni berätta vad ni känner. Men jag berättar ju självklart innan också varför vi vill göra intervjun. Fortsätter Jane.

Jag och Jessie nickar. Det kan nog bli bra!

Jane går iväg direkt för att ringa alla personer hon behöver ringa. När killarna är klara så är det dags för vårt soundcheck. Idag går det mycket bättre än igår. Vi är inte alls lika flamsiga. Självklart så skrattar vi, men inte lika mycket. Och jag gick inte åt fel håll någon gång.

Efter soundchecket så är det fler intervjuer. En timme innan konserten äntligen ska börja så får vi på oss våra kläder. Medan vi får vårt hår fixat så kommer killarna in. Dom börjar prata på om allt möjligt. Sedan får Niall syn på bordet som står framför soffan. Där står en stor skål med jordgubbar. Jessie har även en skål bredvid sig.

-          Wow, you really like strawberries. Säger han.

Jessie ler stort och nickar. Hon visar md handen att det bara är för killarna att hugga in. Det tar dom på största allvar och på bara fem minuter så är skålen halvt uppäten.

-          Ah, my stomach hurts! Klagar Louis.

-          I know how you feel! Säger Jessie.

Då börjar alla skratta men sedan avbryts skrattet av att alla vrider sig smärta.

-          I won’t be able to walk or jump on stage. Säger Harry och rynkar pannan.

-          You have over an hour before you show, we only have fifteen minutes. Säger jag.

-          You´ve right! Säger Jane som precis kommit in I rummet.

-          It´s showtime girls. Säger hon och vi går ut ur logen.

-          Aouch. Klagar Jessie när hon går och jag hör hur killarna skrattar.

 __________________________________________________________________________________________________________

Jag kom hem tidigare så här har ni ett kapitel !!!

Jag tycker ni var lite snåla med kommentrer förra inlägget så kommentera nu !!!! :D

 

Amanda

9 augusti 2012 08:57

Jag älskar din novell!!! ;)

 

JOhanna

9 augusti 2012 08:57

Meeeeeeeer!!

 

Victoria

9 augusti 2012 08:58

SKRIVSKRIVSKRIV!!

 

Malin

9 augusti 2012 11:40

Jättebra!! Mera NUUU!!

 

Vanessa ;)

9 augusti 2012 11:40

DU ÄGER PÅ ATT SKRIVA!! ;)))))

 

Frida

9 augusti 2012 19:29

Meeeeeeeeeer!!! ;)€

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Harrys point of view, kap 79.   Jessies familj är trevlig. Absolut inte lika jobbiga som Jessie beskrev dem. Men det är väl så, man tycker alltid att ens egen familj är det jobbigaste. Peter hade många frågor, vissa knäppare än and...

        Jessies point of view, kap 78.   Jag tar med mig min laptop till ett litet rum. Rummet är grått och tråkigt. Längs ena väggen står en soffa och ett bord framför. På den andra väggen hänger en stor spegel. Jag gör en pose i spegeln ...

        Harrys point of view, kap 77.   Jag kan inte fokusera alls på intervjuerna. Jag måste vrida på huvudet ibland för att titta på Jessies söta leende. Ibland tittar hon tillbaka, men oftast kan jag titta utan att hon ser. Jag känner...

        Jessies point of view, kap 76.   Jag vaknar av att solen tittar in genom gardinerna. Jag kisar över hotellrummet. För en stund glömmer jag bort vart jag är men kommer snabbt på det. Hamburg, Tyskland. Jag har aldrig vart här faktis...

        Elviras point of view, kap 75.   Jag är sjukt taggad inför kvällen! Jag vet att det inte var så länge sedan vi festade men då var vi ju i USA och fick inte dricka för mycket. Eftersom vi var minderåriga var vi tvungna att hålla ner...