Harrys point of view, kap 57.

Jag stänger dörren försiktigt bakom mig. Resväskan slänger jag upp på sängen. Det frestar att lägga sig i sängen och gosa runt bland kuddarna. Men jag måste göra en sak först. Ringa Jessies föräldrar.

Jag sätter mig på sängen och tar fram mobilen från bakfickan. Jag har fått ett sms från mamma. Det står att hon saknar mig. Jag skickar ett tillbaka och säger att jag saknar henne också. Efter det går jag in på kontakter och letar fram numret.

’’ Jessies Parents’’ har jag döpt kontakten till. Med ett darrigt finger trycker jag på ”call” knappen.

Jag hör tonerna och sedan ett klick. Hjärtat bankar hårt.

-          Hej det är Isa. Säger en kvinnoröst.

-          Hello! My name is Harry Styles, from One Direction. Säger jag.

-          Åh, hello Harry! How are you? Frågar hon.

-          I´m fine, you? Frågar jag.

-          I´m great! But why are you calling me? Have anything happened to Jessie?

-          No she´s fine! I wanted to talk to you about her birthday. I want to surprise her.

-          Oh, that’s nice. But, surprise her with what?

-          I´m flying you and your husband over to New York so that you can see Jessie. She misses you so much so I thought that was a great idea!

I början protesterar hon. Hon vill inte att jag ska behöva betala så mycket pengar. Att det är en väldigt fin gest men att det är för mycket. Jag berättar att jag redan har pratat med vårt team. Alla biljetter är bokade. Efter en stund lyckas jag äntligen övertala henne. Hon skrattar högt och jag hör hur tacksam hon är. Det måste vara svårt för henne att hennes yngsta barn inte är hemma längre. Jag vet hur min mamma kände. Hon var helt förstörd.

-          Harry, sorry if I ask you this, but why are you doing this? Frågar hon.

-          I like Jessie. And I felt so sorry for her when she almost started to cry when she said that she misses you.

-          You´re a really caring and beautiful man Harry. Jessie is lucky to have you as her friend!

Jag blir varm i hjärtat och tackar. Hoppas att Jessie känner samma sak.

Efter att jag berättat alla praktiska saker så lägger vi på. Jag lägger telefonen på nattduksbordet och drar av mig byxorna. Tröjan orkar jag inte ta av mig. Jag lutar mig bakåt. Jag känner lakanen mot ryggen och jag stänger ögonlocken. Jag tänker på hur Jessie kommer reagera när hon ser hennes föräldrar. Jag somnar med ett leende på läpparna.

Louis point of view.

Jag vaknar av att mobilalarmet sätts igång. Det var väldigt skönt att sova en stund, även om det bara var nittio minuter. Jag sträcker mig mot telefonen och stänger av alarmet. Jag tittar snabbt vad klockan är. Jag har trettio minuter till vi ska mötas. Ska jag duscha eller ska jag strunta i det? Sömndrucket sätter jag mig upp. Jag tittar runt i rummet. Väskan hade jag inte orkat plocka upp. Jag reser mig och börjar bana väg mot badrummet. Jag hinner halvvägs innan det knackar på dörren. Mina fötter ändrar riktning och jag går mot dörren istället. Långsamt trycker jag ner handtaget. Innan jag öppnar dörren så kommer jag på mig själv. Kanske jag ska titta vem det är innan jag öppnar. Det kanske är något galet fan. Jag tittar i kikhålet. Jag ser Harry stå utanför med ett stort leende på läpparna. Jag drar dörren mot mig och Harry kliver in.

-          That took a long time, were you asleep? Frågar Harry när han kommer in.

-          No, I just didn´t know who it was. Svarar jag.

Harry går in och sätter sig på min obäddade säng. Hans leende har inte försvunnit, eller blivit mindre.

-          What are you smiling about? Frågar jag.

Han ser för glad ut för att gå och jobba. Harry drar efter andan och sedan öppnar han munnen.

-          I have talked with Jessies parents. They are in! Säger han.

Jag ler mot honom. Han är så tok kär i den här tjejen. Jag har aldrig sett honom såhär. Jag slår till honom broderligt på ryggen.

-          That´s great Harry! Säger jag.

Elviras point of view.

12.25 tar jag min kofta och går ut i korridoren. Jag styr stegen mot Louis rum. Det var skönt att få sova en stund. Jag var helt slutkörd. Utanför Louis dörr står redan Jessie. Alltid i god tid. Hon sitter lutad mot väggen med sin telefon i handen. Jag gissar på att hon smsar någon. När jag är två meter ifrån henne tittar hon upp. Hon ler mot mig. Jag sätter mig ner bredvid henne. Hon lägger sitt huvud försiktigt mot min axel.

-        Saknar du dina föräldrar? Frågar hon.

-        Ja, självklart! Svarar jag.

-        Jag saknar dom så sjukt mycket! Så fort jag tänker på dom så börjar jag gråta. Säger hon.

Hon lyfter sitt huvud och stirrar in i väggen. Jag stryker min hand över hennes rygg. Harrys present kommer väldigt lägligt! Hon kommer bli så himla glad. Det är svårt att se Jessie så nere men jag vet inte hur jag ska trösta henne. Det är långt kvar på turnén. Men som tur är kommer hon få träffa sina föräldrar innan. Det är inte så lång tid till dom kommer. När jag tänker på det så blir jag lite ledsen själv. Jag kommer inte få träffa mina föräldrar. Innan vi åkte så pratade jag och min mamma. Hon sa att jag inte skulle ringa så mycket. Då skulle hon bara börja sakna mig mer. Jag lovade att bara ringa en gång i veckan och skicka sms lite då och då. Om jag skulle ringa min mamma varje dag, som Jessie gör, då hade jag nog suttit som Jessie nu med tårar i ögonen.

Dörren till Louis rum öppnas och Harry och Louis kliver ut.

-          Hello! Hälsar dom.

Vi ler som svar och Jessie blinkar diskret bort tårarna. Vi ser Liam, Niall och Zayn komma ut från sina rum. Jag och Jessie reser oss upp och vi börjar gå mot restaurangen.

Jessies point of view.

Lunchen var super god och intervjuerna har gått bra. Det börjar bli lite tjatigt att svara på samma frågor hela tiden, men vi gör så gott vi kan av situationen.

Killarna är ute på soundcheck. Konserten ikväll ska bara dom ha. Fem låtar ska dom spela. Egentligen skulle vi vara på hotellet men killarna ville ha oss här. Som stöd. Jag och Elvira sitter i killarna loge och äter upp deras smågodis. Elvira sitter och läser en skvallertidning. Hon vänder blad och vi ser våra ansikten i tidningen. Jag börjar läsa högt och det står om Alex. Att han har åkt fast och att vi inte ville ha priset. Jaha, då har den nyheten kommit till resten av världen. Nu kanske vi får några nya frågor i intervjuerna.

-          Sluta klia i dina ögon! Har du fått allergisk reaktion eller? frågar Elvira.

Jag har inte ens märkt att jag sitter och kliar. Jag tar bort handen från vänstra ögat. Elvira tittar upp på mig.

-          Herregud Jessie dina ögon är svullna!

Jag springer snabbt till spegeln. Mina ögon är röda och svullna. Faktiskt så ser man knappt mina ögon. Det förklarar varför jag var tvungen att anstränga mig när jag läste artikeln.

-          Jane, hämta bilen vi måste till sjukhuset! Ropar Elvira.

___________________________________________________________________________________________________________

Úpps :)

Skolan har börjat nu för min del, alltså så vet jag inte hur  bra uppdateringen kommer vara :(

Men jag ska försöka så gott jag kan!

Sen är jag lite nere pga en personlig sak :(

Men gör mig lite gladare genom att kommentera.

 

Moa

22 augusti 2012 18:07

Meeeeer!! ;)

 

Amanda

22 augusti 2012 18:56

Jättebraa! ;) <3

 

Frida

22 augusti 2012 18:56

Superbraaaaa!!!!!!!!!!!! <33

 

li

23 augusti 2012 20:09

Hejhej!
Jag skulle bara säga att jag är med i en tävling (final faktiskt) i asos och tävlar med topbloggarna såsom vadfanskajagheta, sarah tjulander, viktor frist, vicky osv och jag behöver all hjälp jag kan få. Jag behöver så många klicka på denna länk som möjligt: (http://www.mylovebasket.com/se/redirect?catalog_id=2126466&referer=3751782&rel=link) och nu ber jag dig att posta något om det? Kan vara t.ex i slutet av ett inlägg. Tack på förhand! :)

- jag ber om ursäkt ifall du inte gillar såna här kommentarer -

http://lsafvenberg.blogg.se

 

Anna

24 augusti 2012 18:28

Snälla lägg in nästa kapitel ikväll!! Älskar den!!<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Harrys point of view, kap 79.   Jessies familj är trevlig. Absolut inte lika jobbiga som Jessie beskrev dem. Men det är väl så, man tycker alltid att ens egen familj är det jobbigaste. Peter hade många frågor, vissa knäppare än and...

        Jessies point of view, kap 78.   Jag tar med mig min laptop till ett litet rum. Rummet är grått och tråkigt. Längs ena väggen står en soffa och ett bord framför. På den andra väggen hänger en stor spegel. Jag gör en pose i spegeln ...

        Harrys point of view, kap 77.   Jag kan inte fokusera alls på intervjuerna. Jag måste vrida på huvudet ibland för att titta på Jessies söta leende. Ibland tittar hon tillbaka, men oftast kan jag titta utan att hon ser. Jag känner...

        Jessies point of view, kap 76.   Jag vaknar av att solen tittar in genom gardinerna. Jag kisar över hotellrummet. För en stund glömmer jag bort vart jag är men kommer snabbt på det. Hamburg, Tyskland. Jag har aldrig vart här faktis...

        Elviras point of view, kap 75.   Jag är sjukt taggad inför kvällen! Jag vet att det inte var så länge sedan vi festade men då var vi ju i USA och fick inte dricka för mycket. Eftersom vi var minderåriga var vi tvungna att hålla ner...