Harrys point of view, kap 58.

Soundchecket har gått bättre än vanligt! Kanske är det för att jag tänker på Jessie medan jag sjunger. Då får texten en helt annan mening.

Vi kommer in i våran loge. Där sitter Elvira med en kolanapp i handen. Hon vinkar.

-          Good job guys! Now gets some rest it´s showtime in one hour. Säger Paul och går ut ur rummet.

Vi går och sätter oss bredvid Elvira i soffan.

-          Where´s Jessie? Frågar Louis.

-          At the hospital! Säger Elvira.

Mitt hjärta hoppar over ett slag. Av ren reflex ställer jag mig upp.

-          What? Skriker jag.

Louis point of view.

Att Jessie är på sjukhus chockade oss alla, men nog Harry mest. Han ställer sig upp. Ena handen har han i håret som rycker lite i hårbotten och andra handen har han i munnen och biter nervöst på naglarna.

-          What happened ... Is she okay? … Is she going to be alright? Frågar han snabbt.

Elvira har ingen chans att svar, så många frågor som Harry ställer.

-          Relax! She got some allergic reaction. Her eyes swallowed up. But otherwise she is fine! There´re at the hospital getting some medication. Säger Elvira snabbt innan Harry ska komma med en ytterligare fråga.

Harry lugnar ner sig lite men han är fortarande orolig. Jag känner att jag också blir orolig. Hon är ju min vän nu. Kanske till och med bästa vän. Vi har kommit väldigt nära varandra!

-          Maybe we can go to the hospital before the show, we have an hour. Säger jag.

Paul som precis kommit in I rummet frågar vad vi pratar om. Liam berättar. Han blir förvånad och skakar på huvudet.

-          No! You´re not going anywhere! The show starts in 40 minutes. Säger han.

Vi alla blir besvikna och man kan se de i våra ögon. Men vi vet också att om Paul säger något så är det de som gäller, inga undantag! Harry ursäktar sig och går ut ur rummet.

-          He is so in love! Hör jag mig själv säga högt.

Det var inte meningen att jag skulle säga det högt men resten av gänget nickar och håller med.

Jessies point of view.

Vi kom in snabbt på sjukhuset. Jag fick några droppar i ögonen. Svullnaden har inte gått ner men det kliar inte mera. Nu ska vi bara vänta på att jag får utskriven medicin och sedan kan vi åka tillbaka. Min mobil plingar till och jag får en blick av Jane. Jag kanske skulle stängt av den, vi är ju på ett sjukhus. Jag fortsätter lyssna på läkaren som om ingenting har hänt.

Efter en halvtimme var allt klart och jag sitter i bilen på väg tillbaka till konserten. Jag fiskar upp mobilen. Tre sms har jag fått. Första var från Elvira.

’’ Gumman kom tillbaka nu! Börjar bli orolig! xxxx’’

Jag ler för mig själv och tittar på nästa sms från Louis.

’’ Come back now! I want to see how you look with swallowed eyes. xxx’’

Jag skrattar högt och Jane tittar på mig med ena ögonbrynet höjt.

-          Jag skrattar åt ett sms från Louis. Säger jag. Hon nickar.

Sista smset är från Harry.

’’ Hope everything is all right! Miss you, get well soon! xoxo’’

Han är bara för gullig! Just då kör bilen in på parkeringen och vi kliver ut. Jag hör hur konserten har redan dragit igång. Vi tar ingången bakom scenen och vi år längs korridorerna. Jag öppnar dörren försiktigt till killarnas loge. Jag stoppar in huvudet och Elvira ser mig. Ett stort leende hamnar på hennes läppar och hon flyger ut ur soffan och springer mot mig. Med all kraft kramar hon om mig och jag håller på att ramla baklänges av chocken.

-          Jag var inte döendes! Säger jag efter att hon släppt mig.

-          Jag vet, men alla har varit så oroliga! Säger hon.

Vi går mot soffan och jag börjar berätta vad jag gjorde på sjukhuset. På väg mot soffan så tittar jag mig i spegeln. Svullnaden har inte gått ner på långa vägar. Det kommer bli jobbigt att träffa killarna.

Harrys point of view.

Det är jobbigt att sjunga. Jag kan inte sluta tänka på hur Jessie har det. Jag tappar takten och sjunger fel. Sista låten är över.

-          Thank you for coming! Ropar Liam sedan springer vi bakom scen.

Bakom scenen får vi massor med beröm. Paul kommer fram till mig och ser besviken ut. Killarna går en bit bort och väntar på mig. jag står kvar förstelnad.

-          Harry this isn´t good! I know you were worried about Jessie but that can´t affect your performance! Säger han och kisar mot mig.

-          It won’t happen again! Promise! Säger jag snabbt.

-          Good! And Jessie is back. Säger han och ler stort.

Mina mungipor åker högt upp och jag springer mot logen. Killarna springer efter.

Utanför logen stannar jag upp. Hjärtat bankar snabbt och hårt. Jag blir plötsligt nervös och vågar inte öppna dörren. Louis springer om mig och öppnar dörren snabbt. Killarna går in och även om jag var först till dörren så kommer jag in sist. Jag ser Jessie sitta i soffan. Hennes ögon är rejält svullna. Louis kiknar av skratt och måste lägga sig på golvet. Liam, Niall och Zayn är inte långt efter. Dom går fram till Jessie och kramar om henne. Jag står fortfarande förstelnad vid dörren.

-          I´m glad someone thinks this is funny! Säger Jessie och börjar själv små fnittra.

Då börjar jag också skratta lite smått. Tur att hon inte blev arg. Louis måste tänka sig för!

-          You look so funny! Säger Louis medan han skrattande går fram och kramar henne.

Jag går också fram och kramar Jessie.

-          Don´t listen to him, you look beautiful! Viskar jag I hennes öra.

Hon ler ömt mot mig.

Vi tar bussen tillbaka till hotellet. Imorgon eftermiddag åker vi till Paris. Jag måste bjuda ut Jessie på en dejt. Vi ska ju till Paris, kärlekens huvudstad. Jag ska göra det! Och det ikväll.

Bussen stannar och vi kliver av. Fansen står och skriker även om det är sent på kvällen. Vi säger god natt och alla går in till sig. Nu måste jag göra det! Jag får inte fega ut.

Med tunga steg går jag fram till Jessies dörr. Jag andas ut och in ett par gånger. Lyfter min hand och gör två svaga knackningar. Dörren öppnas försiktigt. Jessie ler när hon ser mig och jag ler tillbaka. Hon har hunnit tagit bort sminket och satt upp håret i en slarvig bulle på huvudet.

-          Hello! Säger hon.

-          Hey. Svarar jag.

Jag blir helt stum över hur vacker hon är.

Jessie tittar på mig med undrande i blicken. Jag märker att jag har stirrat. Kanske lite för länge. Jessie tittar ner i golvet och jag ser en röd ton på hennes kinder. Jag biter mig i kinden och sedan säger jag.

-          I was wondering if you wanted to go on a dinner with me when we come to Paris, like a date.

__________________________________________________________________________________________________________

OOOO Det börjar verka kärlek banne mig :D

Kommentera extra mycket nu !!! :)

 

:)

24 augusti 2012 22:09

Jätte bra <3

 

Moa

24 augusti 2012 22:20

Jättebra!! Mer! ;)

 

Amanda

24 augusti 2012 22:21

Superbra mer :)

 

Frida

24 augusti 2012 22:22

Min favorit fanfic! <3

 

Malin

24 augusti 2012 22:22

Merrrr! ;p

 

Vanessa

25 augusti 2012 10:11

Mer! ;)

 

Victoria

25 augusti 2012 17:53

Meeeeeeeeeraaaa!!!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Harrys point of view, kap 79.   Jessies familj är trevlig. Absolut inte lika jobbiga som Jessie beskrev dem. Men det är väl så, man tycker alltid att ens egen familj är det jobbigaste. Peter hade många frågor, vissa knäppare än and...

        Jessies point of view, kap 78.   Jag tar med mig min laptop till ett litet rum. Rummet är grått och tråkigt. Längs ena väggen står en soffa och ett bord framför. På den andra väggen hänger en stor spegel. Jag gör en pose i spegeln ...

        Harrys point of view, kap 77.   Jag kan inte fokusera alls på intervjuerna. Jag måste vrida på huvudet ibland för att titta på Jessies söta leende. Ibland tittar hon tillbaka, men oftast kan jag titta utan att hon ser. Jag känner...

        Jessies point of view, kap 76.   Jag vaknar av att solen tittar in genom gardinerna. Jag kisar över hotellrummet. För en stund glömmer jag bort vart jag är men kommer snabbt på det. Hamburg, Tyskland. Jag har aldrig vart här faktis...

        Elviras point of view, kap 75.   Jag är sjukt taggad inför kvällen! Jag vet att det inte var så länge sedan vi festade men då var vi ju i USA och fick inte dricka för mycket. Eftersom vi var minderåriga var vi tvungna att hålla ner...