Jessies point of view, kap 78.

Jag tar med mig min laptop till ett litet rum. Rummet är grått och tråkigt. Längs ena väggen står en soffa och ett bord framför. På den andra väggen hänger en stor spegel. Jag gör en pose i spegeln innan jag skakande på huvudet sätter mig ner i soffan. Jag skrattar åt mig själv medan jag sätter på laptopen. Det är nog ändå ganska vanligt att man gör miner mot sig själv när man är ensam, eller?

Laptopen ger ifrån sig ett pling när jag loggar in. En bild på min familj kommer upp som bakgrundsbild och jag ler stort. Det är sjukt hur mycket jag saknar alla. Jag har kanske valt fel yrke. Jag är för blödig för detta!

Den gamla trygga Skype signalen tjuter och jag trycker snabbt på svara. Jag ser hela min familj sitta hemma hos min storebror och helt plötsligt känns rummet inte lika tråkigt längre. De gråa, trista väggarna har lyst upp av min familjs leenden.

-          Gumman! Gud vad roligt att se dig! Utbrister mamma.

Det är inte så länge sen jag såg henne, men sån är hon. Jag ler stort åt min knäppa underbara familj. Där sitter dem på rad. Min äldsta brorsa Peter med hans fru Katrin och deras två barn Julia och Niklas. Bredvid dem sitter min andra brorsa Steve och hans flickvän Elsa. Sen sitter mina föräldrar på kanten. Mamma och pappa, mina älsklingar.

-          Vart har du Harry då? Frågar Elsa och vickar på ögonbrynen.

Jag fnittrar till och berättar att han kommer snart.

-          Gud vad jag har saknat er alla! Säger jag och ler stort.

-          Vi har saknat dig med! Säger pappa.

-          Vill du leka med mig? frågar Julia plötsligt.

Vi skrattar. Det är inte så lätt nu när jag inte är i samma land. Men det fattar inte lilla Julia.

-          Tyvärr inte. Jag är inte hemma. Jag är i Tyskland. Vi får leka när jag kommer hem igen.

Hon rynkar på näsan, sådär som hon alltid gör när hon tänker.

-          Kommer du hem imorgon? Frågar hon.

Jag skakar på huvudet.

-          Jag kommer inte hem förrän om någon månad.

Hon tittar på mig med ett litet veck i pannan.

-          Hur lång tid är det? Frågar hon.

-          Du måste sova jätte många gånger innan jag kommer.

Hon nickar långsamt medan hon lägger armarna i kors.

-          Typiskt! Säger hon.

Jag ler, men egentligen svider det till i hjärtat. Vad gör jag här i Tyskland när jag kan vara med min familj. När jag kan vara i Sverige och leka med Julia.

Det knackar försiktigt på dörren och ett huvud fullt med krulligt tjockt hår tittar in. Jag ler stort mot min pojkvän. Med handen vinkar jag honom mot mig. jag tittar på dataskärmen.

-          Nu är Harry här. Peter och Steve, var snälla! Säger jag snabbt innan Harry kommer och sätter sig bredvid mig.

Harry pussar mig snabbt på kinden och jag ler mot honom. Han vänder sig sedan mot datorn.

-          Hello everyone! Säger han och ler stort.

Alla säger hej i kör. Än så länge går det ju bra.

-          Okay Harry now you have to be focused because I´m about to say everybody’s names.

Harry nickar snabbt och koncentrerar sig på skärmen.

-          That´s my mum and dad, you´ve met them already. That´s my youngest brother Steve and his girlfriend Elsa. Beside Steve is my oldest brothers wife Katrin and in her lap is Niklas and Julia, their kids. On the end is my oldest brother Peter. Säger jag och pekar på var och en.

-          I´m the one you should be afraid of. Säger Peter självsäkert.

Det här kommer inte sluta bra!

__________________________________________________________________________________________________________

Jag är så sjukt ledsen att jag inte har skrivit på länge!

Det har varit så himla mycket läxor!

två prov och en inlämningsuppgift förra veckan. och imorgon har jag två prov...

Sen hoppas jag att det ska vara lite lugnare. Då kommer förhoppningsvis uppdateringen bli bättre!