Zayns point of view, kap 62.

Tiden i Paris har gått snabbt. Två konserter och tjugotal intervjuer. Men tiden går fort när man har roligt och det är redan dags för oss att åka härifrån. Vi åker limousin till flygplatsen. Det är nästan första gången faktiskt. Hotellet hade fixat det. Dom var glada över att vi just hade bott hos dom. På så sett fick dom fler gäster. Kul att alltid hjälpa någon… Jag tittar runt på mina vänner. Eller bästa vänner. Vi är verkligen som bästa vänner nu. Vi är ett gäng som håller ihop. Förut var det bara vi killarna men nu har tjejerna också blivit en del av gruppen. Våra fans kallar Jessie och Elvira för 1D girls. Det är så sjukt gulligt! Att våra fans har accepterat Jessie och El som en i gänget. Dom har faktiskt inte fått så mycket hat ännu och det är bra.

Vet dock inte hur det bli ifall Harry och Jessie kommer ut som ett par. Efter deras dejt har det varit något konstigt mellan dom båda. Dom blir som förstelnade om dom är i samma rum. Båda blir generade om man pratar om dejten, eller bara pratar om dom två tillsammans. Men vi kan alla se blickarna dom ger till varandra. Alla små leenden och blinkningar. Fansen har inte fattat något ännu. Det är vårt gängs lilla hemlighet. Inte ens vårt team vet ju om det.

Limousinen stannar och en kort tjock man öppnar dörren. En efter en går vi ut. Vi kommer in i en sorts VIP entré men det ser mer ut som ett förråd. Det är tydligen flera hundra fans utanför flygplatsen så det är för riskfullt att visa oss. Lite synd faktiskt, jag gillar att träffa våra fans!

Harrys point of view.

Jag ser landningsbanan genom fönstret. Nu är vi här igen. I USA. Chicago för att vara petig.  Det var en lång flygning och det ska bli skönt att sträcka på benen. Jessie verkar känna samma sak för vi krockar med huvudena när vi sträcker på oss.

-          Sorry! Säger vi samtidigt.

-          It wasn´t your fault it was me. Säger vi samtidigt ännu en gång.

Vi börjar skratta och Louis kommer fram till oss.

-          There is an invisible force that’s pulling you to each other. Säger han.

Både jag och Jessie blir generade och skyndar oss ut ur planet.

En fuktig värme kommer emot mig när vi kommer ut ur flygplatsen. Det var inte smart att ta på sig jeans. Men man tänker ju inte på att det är 30 grader här när det bara var 19 i Paris. Fansen jublar när dom ser oss och vi vinkar.

Vi åker direkt till arenan där vi ska spela ikväll. Utanför står fansen redan i ett långt led. Vi kommer in ganska snabbt. Jag tar min laptop och smyger ut ur vår loge. Jessie och Elvira är på sundcheck. Vi ska vara på soundcheck om en timme ungefär. Jag startar datorn och sätter på Skype. Jag ser att mamma är inne så jag klickar på videosamtal.

Mamma och Gemma kommer upp på skärmen och jag får ett stort leende på läpparna.

-          Honey! It´s so nice to see you! Säger mamma och en tår rinner ner för hennes kind.

-          Don´t cry mum! Säger jag.

-          Sorry. Säger hon och ler stort.

Jag och mamma har likadant leende. Det har Gemma också för den delen.

Med en snabb huvudräkning så klurar jag ut att klockan är runt 9 på morgonen i England. Här är den runt 5 på eftermiddagen.

-          Are you up this early on a Saturday? Frågar jag och höjer ena ögonbrynet.

-          We didn´t want to miss you again. We haven’t talked to you in ages. Säger Gemma.

Jag ler. Gud vad jag saknar min familj. Jag känner mig faktiskt lite tårögd men jag blinkar och sväljer ner klumpen i halsen.

Det knackar försiktigt på dörren. Jessie tittar in.

-          Sorry, I´m just going to get my bag. Säger hon och tassar in.

Jag skrattar åt henne.

-          That´s okay! Säger jag. Hon ler.

-          Who are you talking to? Frågar hon.

-          My mum and sister.

-          Oh, say hi from me. Säger hon och stänger dörren efter sig.

Jag tittar ner på skärmen igen och ser min mamma och syster sitta med två breda leenden på läpparna.

-          What? Frågar jag.

-          Who was that? Frågar mamma.

-          Are you in love? Frågar Gemma.

Dom öser mig med frågor. Vadå kär? Hur kunde dom ana det? Är det så uppenbart att jag gillar Jessie?

-          Hold on a minute, what are you talking about? Frågar jag.

Gemma ger mig en blick som bara storasystrar kan ge. En blick som betyder är du dum i huvudet eller? jag tittar på henne med samma blick men det fungerar inte lika bra eftersom jag är minstingen.

-          You totally like that girl! It´s obvious! I saw it in your eyes when you talked with her, so tell us who it is! Säger Gemma utan att andas.

Jag tar ett djupt andetag innan jag börjar. Jag vill ju inte få slut på luft som Gemma nyss fick.

-          That´s Jessie. You know one of the girls we are touring with. We get on really well, I mean we just get on really well. Säger jag och blir smått generad.

Gemma ger ifrån sig ett litet tjut och mamma skrattar. Jag tittar undrande på dom, vad sa jag för fel?

-          Every time you say that you get on really well with a girl you end up dating her. So have you been on a date with Jessie or are you already official? Frågar mamma.

-          I´ve been on one date with her but we´re not official. I like her tho.

Det är skönt att prata ut med mamma och syrran. Dom har ju känt mig hela mitt liv. Dom kände mig innan jag var Harry Styles från One Direction. För dom är jag bara Harry bebisen i familjen. Jag kan prata med dom på ett annat sätt än vad jag kan prata med någon annan. Fast på något konstigt sätt så kunde jag prata med Jessie så här också. Fast jag pratar ju inte med Jessie om kärlek och sådant. Inte än i alla fall.

Efter att ha pratat med familjen i ytterligare 40 minuter så har jag nog berättat allt som går att berätta. Det känns som om jag pratat i en evighet men det var verkligen skönt. Att få öppna sitt hjärta! Jag kommer nog behöva dricka mycket vatten innan konserten drar igång dock. Halsen känns en aning torr.

Det knackar på dörren igen men det här gången är det ingen försiktig knackning. Den här gången är det en hård bankning. Dörren öppnas med ett ryck och Louis nästan flyger in. Han skrämmer livet ur mig och jag hoppar högt. Han springer fram till mig och tar datorn ifrån mitt knä.

-          Hello Anne and Gemma! Ropar han.

Dom skrattar åt honom. Jag får tillbaka datorn och Louis går mot dörren igen.

-          We need you Hazza, we are going to sound check.

Louis går ut och jag tittar ner på skärmen.

-          I guess the coffee break is over. Säger jag.

En tår rinner ner för mammas kind.

-          Don´t cry mum!

-          Sorry, but I miss talking to you!

-          We will be in England soon!

-          Not soon enough!

Gemma kramar om mamma och pussar henne I pannan. Det där vill jag kunna göra!

___________________________________________________________________________________________________________

Hemlängtan?

KOMMENTeRA!

Läs Detta!

Jag ber så hämst mycket om ursäkt för att ja inte lagt ut något nytt kapitel i veckan!

Jag går i 9an nu och det är mycket i skolan, skolan kommer såklart före!

Sen är jag fyra dagar i veckan på musikskolan :S

Jag ska försöka bättra mig!

Hoppas ni inte har tröttnat på mig!