Jessies point of view, kap 66.

Filmen är bra, men jag tittar inte så mycket. Jag kan bara sitta och koncentrera mig på vad Harry håller på med. Han håller mig i handen och masserar handflatan med sin tumme.

Eftertexterna börjar rulla och biografen tänds. Harry släpper min hand snabbt innan någon hinner se. Louis som suttit bredvid Harry blinkar mot mig. Såg han? Aja, han visste ju redan om att vi varit på dejt.

Efter filmen är det till för efterfest. Men ingen av oss får gå. Vi ska sätta oss på bussen till New York. Jag och Elvira byter snabbt om till bekvämare kläder. Vi tar bort allt smink och sätter upp håret i en bulle. Perfekt för en lång busstur.

När vi kommer in i bussen så sitter killarna redan där. Dom har någon slags tävling i vem som kan rapa högst. Killar!

-          Sorry girls but we are boys! Säger Louis och flinar stort.

-          It´s okay! We have brothers so we are used to it! Säger jag.

Jag tittar på Elvira och hon nickar. Vi vänder oss mot killarna och lägger varsin hög rap. Killarna börjar as garva. Louis ramlar till och med ner på golvet.

-          I love you girls! Säger Louis mellan skratt attackerna.

När vi lugnat ner oss så sitter vi bara och pratar om allt och inget. Killarna frågar oss mycket om livet i Sverige. Dom berättar att de älskar Sverige! Att alla alltid är så snälla och det är väldigt god mat.

-          Köttbula! Ropar Harry från ingen stans. Skrattet bryts ut igen.

-          Jessie! It´s your birthday the day after tomorrow! Säger Niall plötsligt.

Jag nickar och ler stort.

-          We have planned the whole day for you! Säger Liam.

-          Sadly we are working. But we are eating dinner at a fancy restaurant and after the concert we´re going clubbing. Säger Louis och ler stort.

-          But we´re not 21. Säger jag och höjer ena ögonbrynet.

-          But we are famous! We fix it somehow! Säger han.

När vi kommer till New York så är det tidig eftermiddag. Vi sysselsätter oss med olika tv-spel i Louis rum. Vid klockan fem går jag in till mitt och Elviras rum. Jag sätter mig i sängen med läxboken i knät. Det är väldigt svårt att koncentrera sig. I huvudet snurrar det flera saker samtidigt. Harrys leende kommer fram. Vad är vi egentligen? Är vi ett par utan att vi vet om det? Utan att någon vet om det? Vad har jag för känslor för honom? Min fantasi skenar iväg. Kanske allt bara är i mitt huvud. Han kanske inte har några känslor alls för mig. Harry försvinner och jag ser mina föräldrar.

Tårarna börjar långsamt rinna ner för kinderna. Jag känner den salta smaken mot läpparna. Det här kommer bli den första födelsedagen utan dom. Vi har alltid firat födelsedagar ganska mycket. Med släktfest och presenter. Nu är dom inte med mig. jag fick ett sms igår av mamma att hon bjudit in släkten och dom ska fira mig utan… mig. Kvällen ska spenderas med att titta på mina uppträdanden sedan jag var barn. Det är sorligt! Det låter som om jag är död. Som om dom gör det för att minnas mig. kanske dom håller på att glömma bort mig där hemma. Jag har ju knappt hört av mig heller. Eller jag har ju pratat med mamma och pappa flera gånger men inte med någon av mina bröder. Bara några enstaka sms. det har snart gått en månad. Jag kanske inte räknas in i deras familj längre. I min familj längre.

Långsamt somnar jag in medan mina tårar torkar på mina kinder.

__________________________________________________________________________________________________________

Snart dags för Jessies födelsedag :)

Kort kapitel men jag ska försöka lägga ut ett till innan måndag :D