Nialls point of view, kap 36.

Jag och killarna sitter hemma hos Louis och Harry. Jag har precis ringt Elvira och berättat om varför jag och Demi blivit ihop. Alla tittar på mig med stora ögon.

-          So what did she say? Frågar Louis som börjar bli otålig.

-          She understood and we are friends again! Svarar jag och ler.

Killarna kastar sig på mig och kramar. Kanske blir den här turnén ganska bra ändå?!

Elviras point of view.

-          Elvira du måste komma nu! Jag vill inte komma försent! Ropar Jessie.

Jag drar sista penseldraget med mascaran och sedan går jag ut till Jessie. Hon står vid ytterdörren och trampar med ena foten.  Vi är på väg till hennes föräldrar. Jessies mamma fyllde nyss år och hon har bjudit in oss, mina föräldrar och mesta delen av Jessie släkt på middag.  Hon bjöd ofta in på middag och det säger man ju inte nej till. Jessies mamma är väldigt bra på att laga mat. Speciellt efterrätter.

Jessie ger mig en sur blick när jag går förbi henne ut. Hon hatar att komma försent. Hon stoppar in nycklarna och låser dörren, sedan går vi ner till parkeringsgaraget. Vi har flyttat in i en lägenhet i storstan. Det är en fyrarummare och kök. Perfekt storlek för oss båda.

Vi sätter oss i bilen och Jessie kör ut från parkeringen.

-          Nu när vi ska på turné så hinner du ju inte ta ditt körkort. Säger hon plötsligt.

-          Det är bara bra! För jag har inte tränat på teorin. Svarar jag och skäms.

-          Du lovade att du skulle göra det!

-          Vet men jag glömde bort.

Jessie skakar på huvudet och fokuserar på vägen.

Efter 30 minuters bilresa kör vi in på Jessies föräldrars uppfart. Jag ser den stora gula villan. Härifrån har vi många minnen. Det är här Jessie växte upp och här har jag varit många gånger. Det var här som vi började sjunga tillsammans, det var här vi spelade in våran första cover och det var här vi skrev ansökan till X Factor.

-          El du borde veta en sak innan vi går in… Jag har inte berättat om turnén för min familj. Säger Jessie.

-          Va varför inte det? Frågar jag.

-          Du vet hur mamma blir, hon kommer bli skitsur! Jag ska berätta ikväll någon gång!

-          Ja det är nog bäst för vi åker ju i övermorgon!

Hon tittar på mig med rädsla i blicken och sedan trycker hon på ringklockan.

Efter några sekunder så öppnas dörren. Där står Jessies pappa. Han kramar om oss båda. Vi tar av oss skorna och går till övervåningen. Där hälsar vi på alla. Eftersom jag var lite seg så var alla redan här.

-          Varför är ni försenade då? Frågar min pappa.

-          Fråga din dotter! Säger Jessie och blänger på mig.

Föräldrarna bara skrattar åt oss.

Vi går upp i vardagsrummet där Jessie brorsor sitter. Julia, Jessies ena brorsas dotter springer och hoppar upp i Jessies famn. Jag blir lite ledsen när jag tänker på att jag inte kommer få träffa mina syskon innan vi åker.

Jessies mamma ropar att maten är klar och vi går och sätter oss runt matbordet. Efter att alla har tagit sin första portion så säger min pappa.

-          Så tjejer berätta om turnén ni ska på.

Mitt hjärta frös till is och jag tittar på Jessie. Hon ser lika skrämd ut.

-          Vilken turné? Frågar Jessies mamma.

Jessies point of view.

Mitt hjärta frös till is. Det var inte såhär jag ville berätta det. Jag tittar på Elvira och hon tittar på mig. Hon nickar lite diskret för att visa att jag ska berätta.

-          Jo mamma, jag hade tänkt berätta för dig och er andra ikväll men jag kan ta det nu då.

Jag tar en liten andningspaus och jag ser alla blickar mot mig.

-          Jag och Elvira ska på turne i övermorgon.

-          Vart ska ni turnera någonstans? Frågar Katrin min brors fru.

-          Runt i världen, Irland, Frankrike, Usa, Tyskland, Italien, Australien, England och Sverige. Vi ska vara förband åt One Driection på deras världsturne.

-          Bögbandet? Frågar min brorsa.

Ja, min brorsa kallar dom fortfarande för bögbandet. Ända sedan jag började gilla 1D så har min brorsa retat mig över det. Han såg någon bild på Google där Harry höll sin hand på Louis skrev och sedan dess har det blivit bögbandet.

Jag tittar på honom med en sur blick.

-          Hur länge ska ni vara borta? Frågar mamma.

-          Tre och en halv månad. Säger jag.

Mamma gör en snabb räkning i sitt huvud.

-          Då är du borta på din nittonårsdag. Säger hon.

Jag nickar.

-          Ska du vara borta i över tre månader med ett pojkband? Frågar min äldsta brorsa.

-          Det får du inte gumman! Det är för riskfullt! Säger min mamma.

Jag blir irriterad. Dom ska inte få stoppa mig.

-          Ni kan inte stoppa mig. Jag ska inte ut och tågluffa med knarkare. Jag ska göra mitt jobb. Det jag älskar allra mest. Och ja jag ska göra det med ett pojkband men dom är ju våra vänner.

____________________________________________________________________________________________

Vad händer nu ???

Kommentera vad ni tror !!!