Harrys point of view, kap 57.

Jag stänger dörren försiktigt bakom mig. Resväskan slänger jag upp på sängen. Det frestar att lägga sig i sängen och gosa runt bland kuddarna. Men jag måste göra en sak först. Ringa Jessies föräldrar.

Jag sätter mig på sängen och tar fram mobilen från bakfickan. Jag har fått ett sms från mamma. Det står att hon saknar mig. Jag skickar ett tillbaka och säger att jag saknar henne också. Efter det går jag in på kontakter och letar fram numret.

’’ Jessies Parents’’ har jag döpt kontakten till. Med ett darrigt finger trycker jag på ”call” knappen.

Jag hör tonerna och sedan ett klick. Hjärtat bankar hårt.

-          Hej det är Isa. Säger en kvinnoröst.

-          Hello! My name is Harry Styles, from One Direction. Säger jag.

-          Åh, hello Harry! How are you? Frågar hon.

-          I´m fine, you? Frågar jag.

-          I´m great! But why are you calling me? Have anything happened to Jessie?

-          No she´s fine! I wanted to talk to you about her birthday. I want to surprise her.

-          Oh, that’s nice. But, surprise her with what?

-          I´m flying you and your husband over to New York so that you can see Jessie. She misses you so much so I thought that was a great idea!

I början protesterar hon. Hon vill inte att jag ska behöva betala så mycket pengar. Att det är en väldigt fin gest men att det är för mycket. Jag berättar att jag redan har pratat med vårt team. Alla biljetter är bokade. Efter en stund lyckas jag äntligen övertala henne. Hon skrattar högt och jag hör hur tacksam hon är. Det måste vara svårt för henne att hennes yngsta barn inte är hemma längre. Jag vet hur min mamma kände. Hon var helt förstörd.

-          Harry, sorry if I ask you this, but why are you doing this? Frågar hon.

-          I like Jessie. And I felt so sorry for her when she almost started to cry when she said that she misses you.

-          You´re a really caring and beautiful man Harry. Jessie is lucky to have you as her friend!

Jag blir varm i hjärtat och tackar. Hoppas att Jessie känner samma sak.

Efter att jag berättat alla praktiska saker så lägger vi på. Jag lägger telefonen på nattduksbordet och drar av mig byxorna. Tröjan orkar jag inte ta av mig. Jag lutar mig bakåt. Jag känner lakanen mot ryggen och jag stänger ögonlocken. Jag tänker på hur Jessie kommer reagera när hon ser hennes föräldrar. Jag somnar med ett leende på läpparna.

Louis point of view.

Jag vaknar av att mobilalarmet sätts igång. Det var väldigt skönt att sova en stund, även om det bara var nittio minuter. Jag sträcker mig mot telefonen och stänger av alarmet. Jag tittar snabbt vad klockan är. Jag har trettio minuter till vi ska mötas. Ska jag duscha eller ska jag strunta i det? Sömndrucket sätter jag mig upp. Jag tittar runt i rummet. Väskan hade jag inte orkat plocka upp. Jag reser mig och börjar bana väg mot badrummet. Jag hinner halvvägs innan det knackar på dörren. Mina fötter ändrar riktning och jag går mot dörren istället. Långsamt trycker jag ner handtaget. Innan jag öppnar dörren så kommer jag på mig själv. Kanske jag ska titta vem det är innan jag öppnar. Det kanske är något galet fan. Jag tittar i kikhålet. Jag ser Harry stå utanför med ett stort leende på läpparna. Jag drar dörren mot mig och Harry kliver in.

-          That took a long time, were you asleep? Frågar Harry när han kommer in.

-          No, I just didn´t know who it was. Svarar jag.

Harry går in och sätter sig på min obäddade säng. Hans leende har inte försvunnit, eller blivit mindre.

-          What are you smiling about? Frågar jag.

Han ser för glad ut för att gå och jobba. Harry drar efter andan och sedan öppnar han munnen.

-          I have talked with Jessies parents. They are in! Säger han.

Jag ler mot honom. Han är så tok kär i den här tjejen. Jag har aldrig sett honom såhär. Jag slår till honom broderligt på ryggen.

-          That´s great Harry! Säger jag.

Elviras point of view.

12.25 tar jag min kofta och går ut i korridoren. Jag styr stegen mot Louis rum. Det var skönt att få sova en stund. Jag var helt slutkörd. Utanför Louis dörr står redan Jessie. Alltid i god tid. Hon sitter lutad mot väggen med sin telefon i handen. Jag gissar på att hon smsar någon. När jag är två meter ifrån henne tittar hon upp. Hon ler mot mig. Jag sätter mig ner bredvid henne. Hon lägger sitt huvud försiktigt mot min axel.

-        Saknar du dina föräldrar? Frågar hon.

-        Ja, självklart! Svarar jag.

-        Jag saknar dom så sjukt mycket! Så fort jag tänker på dom så börjar jag gråta. Säger hon.

Hon lyfter sitt huvud och stirrar in i väggen. Jag stryker min hand över hennes rygg. Harrys present kommer väldigt lägligt! Hon kommer bli så himla glad. Det är svårt att se Jessie så nere men jag vet inte hur jag ska trösta henne. Det är långt kvar på turnén. Men som tur är kommer hon få träffa sina föräldrar innan. Det är inte så lång tid till dom kommer. När jag tänker på det så blir jag lite ledsen själv. Jag kommer inte få träffa mina föräldrar. Innan vi åkte så pratade jag och min mamma. Hon sa att jag inte skulle ringa så mycket. Då skulle hon bara börja sakna mig mer. Jag lovade att bara ringa en gång i veckan och skicka sms lite då och då. Om jag skulle ringa min mamma varje dag, som Jessie gör, då hade jag nog suttit som Jessie nu med tårar i ögonen.

Dörren till Louis rum öppnas och Harry och Louis kliver ut.

-          Hello! Hälsar dom.

Vi ler som svar och Jessie blinkar diskret bort tårarna. Vi ser Liam, Niall och Zayn komma ut från sina rum. Jag och Jessie reser oss upp och vi börjar gå mot restaurangen.

Jessies point of view.

Lunchen var super god och intervjuerna har gått bra. Det börjar bli lite tjatigt att svara på samma frågor hela tiden, men vi gör så gott vi kan av situationen.

Killarna är ute på soundcheck. Konserten ikväll ska bara dom ha. Fem låtar ska dom spela. Egentligen skulle vi vara på hotellet men killarna ville ha oss här. Som stöd. Jag och Elvira sitter i killarna loge och äter upp deras smågodis. Elvira sitter och läser en skvallertidning. Hon vänder blad och vi ser våra ansikten i tidningen. Jag börjar läsa högt och det står om Alex. Att han har åkt fast och att vi inte ville ha priset. Jaha, då har den nyheten kommit till resten av världen. Nu kanske vi får några nya frågor i intervjuerna.

-          Sluta klia i dina ögon! Har du fått allergisk reaktion eller? frågar Elvira.

Jag har inte ens märkt att jag sitter och kliar. Jag tar bort handen från vänstra ögat. Elvira tittar upp på mig.

-          Herregud Jessie dina ögon är svullna!

Jag springer snabbt till spegeln. Mina ögon är röda och svullna. Faktiskt så ser man knappt mina ögon. Det förklarar varför jag var tvungen att anstränga mig när jag läste artikeln.

-          Jane, hämta bilen vi måste till sjukhuset! Ropar Elvira.

___________________________________________________________________________________________________________

Úpps :)

Skolan har börjat nu för min del, alltså så vet jag inte hur  bra uppdateringen kommer vara :(

Men jag ska försöka så gott jag kan!

Sen är jag lite nere pga en personlig sak :(

Men gör mig lite gladare genom att kommentera.

Elviras point of view, kap 56.

Halvt sovande går vi upp i bussen och sätter oss tungt ner i sofforna. Vi känner hur bussen sakta börjar röra på sig. Jag tar en kudde och lägger den mot fönsterrutan. Huvudet lägger jag mot kudden och stänger ögonlocken. Jessie försvinner in i sovdelen av bussen. Efter ett tag går Harry också in där. Men han kommer ut lika snabbt.

-          She is asleep. Säger han.

Killarna sätter sig med armbågarna i bordet och tittar på mig.

-          What? Frågar jag.

Harry börjar berätta deras lilla plan. Eller så liten är den ju inte. Det krävs mycket planering till en sådan här grej. Men Harry har redan kollat upp allting. Han går iväg för att hämta ett papper. Det är sjukt gulligt att han har gjort allt det här för Jessie. Dom är ju faktiskt inte ett par ännu. Hon kommer falla pladask för honom nu efter han har gjort det här. Harry kommer tillbaka. Han vecklar ut pappret och börjar läsa högt. På fredag morgon åker Jessies föräldrar från Sverige till USA. Då är det lördag i USA. Dom kommer komma fram en timme innan konserten. Vi måste gömma dom till en kvart innan konserten. Då får dom träffa Jessie. Hon kommer bli så glad. Efter konserten blir hennes föräldrar skjutsade till hotellet och vi andra går ut och festar. Dagen efter så äter Jessie lunch med sina föräldrar och klockan tre amerikansk tid så åker föräldrarna hem. Jag tror jag hann få med alla Harrys detaljer.

-          So, all we need now is Jessies parents number. Säger Harry.

Jag tar fram min telefon och ger honom numret.

-          Harry, thank you for doing this! Jessie will be so surprised and happy! Säger jag.

Han ler stort åt mig. Det är väl de han vill ska hända.

Vi börjar prata om vad vi ska köpa till Jessie när hon fyller år. Killarna tänker köpa kläder eller smycken. Jag vet precis vad jag ska köpa!

Harrys point of view.

Jag vaknar av att bussen stannar. Sent igår kväll somnade jag efter att ha stirrat på Jessie ett tag. Jag hade lagt mig i sängen bredvid hennes. Jag tittar runt mig. Jessie och jag är dom ända som ligger kvar. Resten av gänget måste redan ha gått upp. Jag reser mig sakta och sträcker på armarna. Idag står det intervjuer på schemat. Ikväll har vi en liten hemlig konsert. Vi ska bara köra fem låtar. Tjejerna ska inte vara med alls. Jag måste ringa Jessies föräldrar ikväll också. Lite pirrigt är det att ringa. Jag vet inte om hon har pratat om mig med sina föräldrar. Jag måste nog ändå presentera mig.

Min blick söker sig mot sägen där Jessie ligger. Hon ser så vacker ut. Hon ligger med ryggen mot mig och armen under huvudet. Håret böljar ner över hennes rygg. Jag kan se en liten del av hennes nacke. Allt jag vill göra är att lägga mig bredvid henne. Kyssa henne i nacken tills hon vaknar. Krama om henne och säga god morgon älskling. Jag skakar av mig mina tankar och går mot Jessies säng. Jag lägger en hand på hennes bara axel och skakar lite lätt.

-          Time to wake up. Säger jag.

Hon vänder sig mot mig och ger mig ett trött leende.

-          Morning beautiful. Slept well? Frågar jag.

Hon nickar och sedan går jag ut ur rummet.

Utanför sitter resten av gänget och äter frukost. Dom måste ha stannat till och köpt någonstans.

-          Slept well? Frågar Louis när jag sätter mig ner bredvid honom.

-          Yes. Säger jag.

-          Did you wake up Jessie? Frågar Elvira. Jag nickar.

Strax där efter kommer Jessie. Hon sätter sig bredvid Elvira och tar ett glas mjölk. Jag brer en macka åt mig och börjar tugga på hörnet. Elvira sätter en hand för munnen och springer förbi Jessie in på toaletten. Vi andra tittar på varandra. Om detta skulle vara en serietidning skulle det vara frågetecken över allas huvud.

-          Is she sick? Frågar Niall och tittar på Jessie.

Jessie rycker på axlarna. Kort därefter kommer Elvira tillbaka.

-          Are you okey? Frågar jag.

Hon nickar. Sedan blundar hon.

-          What did just happen then? Frågar Jessie.

-          I throw up. Säger Elvira.

Jessies ögon vidgas. Hon lägger en hand på Elviras panna samtidigt som hon säger.

-          Are you sick?

Elvira skakar på huvudet. Jessie tar bort sina händer och stirrar på Elvira.

Jessies point of view.

Hon spydde, men hon är inte varm och är inte sjuk. Vad kan de då vara? Då slår det mig. Snälla säg att det inte är sant!

-          Are you pregnant? Frågar jag.

Louis sätter teet i halsen och Harry skruvar på sig. Elvira skrattar till.

-          No! I am not! Säger hon och blänger på mig.

Jag rycker på axlarna och fortsätter äta min frukost. Killarna fortsätter också att äta frukosten i tystnad. Lite dålig stämning blev det, men vad skulle jag göra? Det var ju inte mitt fel!

-          Tack för att du generade mig! Säger Elvira.

Killarna tittar upp av att någon pratade men när dom förstår att vi pratar svenska så tittar dom ner igen.

-          Jag är ledsen, men jag blev rädd! När var senaste gången du hade din mens? Frågar jag.

-          Förra veckan… är du min morsa eller? Säger Elvira.

Jag vänder mig mot Elvira och säger.

-          Förlåt, för att jag bryr mig El!

Hon tittar på mig och sedan lägger hon armarna om mig. Hon ger mig en hård kram och jag kramar tillbaka.

-          Aw. Säger killarna i kör.

Paul kommer och berättar vad som ska hända idag. Vi är snart framme vid hotellet. När vi kommer fram så är vi lediga till lunch. Efter det är det intervjuer och sedan har killarna en mini konsert. Vi är lediga under kvällen men vi ska ändå med killarna för att vara stöd.

Bussen stannar och vi kliver av. Vi möts av ett tjugotal fans. Efter några bilder och autografer går vi in i lobbyn. Vi får nycklar till våra rum. Den här gången får alla ett varsitt rum.

Allas rum ligger vägg i vägg och är perfekta i storlek. Louis får det största rummet. Alla är trötta så vi bestämmer att vi ska sova en stund och sedan träffas utanför Louis vid 12.30 Efter de ska vi gå och äta lunch.

När jag kommer in i rummet så släpper jag väskan på golvet. Jag slänger av mig jackan och tar av mig byxorna. Strumporna sliter jag snabbt av mig. Sedan ramlar jag ner i den fjädrade sängen och somnar bland nytvättade, pressade lakan.

 ________________________________________________________________________________________________________

Nu är jag äntligen hemma från New York!

Missed me ??

Nu fick ni ett långt kapitel också!

Kommentera !<3

Jessies point of view, kap 55.

Det är riktigt mysigt att sitta med Harrys armar om mina axlar. Eller ja, över mina axlar. Jag börjar få starka känslor för den här killen. Jag sträcker mig efter min väska. Tar upp mobilen och tar fram ett nytt sms.

’’ Hej! Hoppas att ni har det bra där hemma! Vi har nyss landat i Frankrike, Älskar dig och hälsa pappa att jag älskar honom!’’

-          Who are you texting with? Frågar Harry och böjer sig över min telefon.

-          My mum. Svarar jag.

Han tittar på mig med sorgsen blick.

-          Do you miss her? Frågar han.

Jag nickar och känner hur ögonen vattnas. Han kramar om mig. Don´t cry, viskar han i mitt öra. Jag blinkar snabbt bort tårarna. Inte gråta inför Harry Styles!

Jag tittar runt på resten av gruppen. Dom är helt inne i en Fifa match och har inte märkt någonting. Matchen är slut och Liam ställer sig upp för att göra en seger dans. Louis slänger kontrollen ifrån sig och lägger armarna i kors.

-          My control is broken! Säger han.

Vi andra börjar skratta. Louis kan inte heller hålla sig och efter en stund skattar vi så mycket så vi sitter dubbelvikta.

Bussen stannar utanför arenan vi ska spela på ikväll. Jane berättar att vi inte får något hotell eftersom efter spelningen så åker vi direkt till Lyon. Vi måste alltså sova i turnébussen om vi vill sova i natt. Jag känner på mig att jag inte kommer få så mycket sömn i natt och att jag därför måste sminka mig imorgon för att dölja dom mörka ringarna. Som tur är så finns det sängar i bussen. Kanske kan jag smita för att sova en stund på dom. Eller så somnar jag bara mot Harrys axel. Han verkar inte ha något emot det.

Elvira knackar mig på axeln.

-          Är du vaken eller? frågar hon.

Jag måste ha fastnat i mina tankar.

-          Eh… ja nu är jag, vad ville du?

-          Vi ska göra soundcheck.

Jag och Elvira går upp på scenen och gör ännu ett soundcheck.

Harrys point of view.

Det gör ont i hjärtat på mig att Jessie nästan börjar gråta av att hon saknar sin mamma. Jag förstår hur hon känner. Våran första turné var för jävlig rent ut sagt. Jag saknade min familj varje dag! Självklart gör jag det nu också, men jag har liksom vant mig nu. Medan Jessie och Elvira går upp på scenen så sätter sig jag och killarna bakom scenen i cafeterian. Niall är hungrig igen…

-          Have you thought about something to do on Jessies birthday? Frågar jag.

Killarna tittar runt på varandra men ingen säger något.

-          We´re having a concert that evening but maybe a dinner before the show and then we can go to a club after the concert? Frågar Louis.

Vi nickar. Det låter som en bra ide. Jag tänker en liten stund sedan får jag en snille blixt.

-          Guys, Jessie really miss her parents, maybe we can invite them for a present. Sager jag.

Killarna skinner upp i stora leenden. Dom nickar gillande. Sedan gör vi upp en plan. Vi ska prata med Elvira så vi kan få numret till Jessies föräldrar. Vi ska överaska Jessie precis innan konserten börjar. Hennes föräldrar få stanna till efter Lunch dagen efter. Hon kommer bli så sjukt glad! Hoppas att hon inte får reda på något i förväg!

__________________________________________________________________________________________________________

Harry är en smart grabb !!! :D

Men här kommer den dåliga nyheten! :(

Imorgon åker jag till NEW YORK. jag kommer alltså inte lägga upp något kapitel förän 20/08.

Tråkigt jag vet, men resan har varit bokat länge :(

Hoppas ni har det bra i Sverige och kommentera gärna här om det händer något viktigt med One Direction :)

Jessies point of view, kap 54.

Det tog inte så lång tid att flyga till Frankrike men både Zayn och Louis hade hunnit somna. Så fort lampan, som berättar om man får ta av sig säkerhetsbältet eller inte, slocknar så reser sig jag och Elvira. Efter att säkerhetsvakterna försäkrat oss om att allt är lugnt i ankomsthallen så får vi gå och hämta vårt bagage. Elvira och jag slänger våra väskor på en vagn. Elvira börjar gå bort mot fansen och jag tittar på vagnen. Hur ska jag kunna köra den här? Den väger minst ett ton! Jag sätter händerna på handtaget och knuffar den. Det går, men det går trögt!

-          Do you want help?

Jag vänder mig om och ser Harry komma gående. Han knuffar försiktigt bort mig och lägger sina stora händer på handtaget. Jag protesterar och berättar att jag kan ta den själv. Han kontrar med att han vill hjälpa mig.

-          Who is carrying your bags? Frågar jag.

Han pekar åt vänster. Jag följer hans finger och ser Louis stå en bit bort. Framför sig har han en vagn med tio väskor på. Liam står också på vagnen och leker kapten. Louis kämpar för att hålla vagnen i rullning. Jag börjar småfnittra. Harry tittar ner på mig.

-          You´re cute when you´re giggling. Säger han.

Jag tittar upp I hans ögon och ler stort.

Harrys point of view.

-          You´re cute when you´re giggling. Säger jag.

Genast ångrar jag mig. Varför sa jag det där? Det bara slank ur mig. Jag tittar försiktigt ner mot Jessie. Hon tittar mig i ögonen och ler sitt underbara leende. Det leende kommer fastna på baksidan av mina ögonlock! Jag tittar upp och fokuserar på att inte köra in i någonting. Ett antal fans står inne på flygplatsen och vi ställer upp på foton och autografer. Tjejerna och även killarna, Jessie och Elviras fans, ler stort och vinkar medan vi går ut ur flygplatsen.

Några säkerhetsvakter tar vårt bagage för att lägga i bussen. En ny turnébuss nu. Men alla turnébussar är inredda på ungefär samma sätt. Bara bussen har en tv så är vi nöjda, Paul tar ju alltid med sig Playstation och Wii till oss. Paul brukar alltid ha med sig en resväska full med ’’leksaker’’ och andra saker som vi kan roa oss med.

Vi går alla ut för att vinka till fansen. Fansen står bakom avspärrningar och en gång i mitten är gjord för oss. Idag gick vi ut både vi, Jessie och Elvira samtidigt för att spara tid. Vi ställer oss på ett led så att fansen kan ta de kort dom vill ha. Jag känner hur Zayn lägger armen om mina axlar och jag lägger min ena arm på hans axel. Sedan lägger jag min andra arm runt Jessies axlar. Jag känner att Jessie lägger sin arm på min rygg och jag ler stort.

Efter hundra kort och jag hört mitt namn ropas tusen gånger så går vi äntligen in i bussen. Jag älskar vår fans men när dom inte kan sluta skrika så är det jobbigt. Jag vill ju ha kvar min hörsel!

Vi samlas som vanligt i soffan. Paul håller på att koppla in Playstationen och vi hejar på honom. Efter fem minuter är han klar.

-          Next stop, Nice. Säger Paul med fransk accent.

Louis och Liam slänger sig på Playstation kontrollerna. Fifa sätts igång och alla börjar leva sig in i matchen. Jag lägger min arm bakom Jessie på ryggstödet. Jag ser i ögonvrån hur hon ler och flyttar lite närmare mig. En stöt far genom min kropp. She is driving me crazy!

__________________________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni?

KOMMENTERA !!!!

Imorgon kommer jag med en liten tråkig nyhet! :/

Nialls point of view, kap 53.

Två dagar till har snabbt passerat. Nu sitter vi i bilen på väg till flygplatsen igen. Nästa stopp är Frankrike.

Jag pratade med Demi igår. Hon går mig bara mer och mer på nerverna. I början tyckte jag att hon var schysst. Hon är söt och rolig. Men nu är det helt annorlunda. Hon är fullt upptagen i X Factor USA där hon är en av coacherna. Det kan jag väl förstå, det är hennes jobb och jag är lika upptagen jag. Men när vi väl pratar så pratar hon bara om sig. Istället för att fråga mig hur min dag har varit så berättar hon om sina nya skor hon köpt. Okej, som hennes pojkvän kanske jag ska tycka om att höra på sådant. Men allvarligt talat, hur kul är det?

Louis knuffar lite på mig.

-          We are here. Säger han.

Bildörren öppnas och jag hör skriket i öronen. Jag reser mig för snabbt och det svartnar för ögonen. När jag fått tillbaka synen så går jag ut ur bilen. En liten gång är avspärrad i mitten så att inte fansen ska kunna hoppa på oss. Jag tar emot några kepsar som fans ger till mig. Min nya passion! På kepsarna står det massa twitter namn och ett och ett annat ord. Ord som tillexempel Potato eller Supermaaaan. Fansen är bara för sköna. Dom snappar upp allt vi säger. Jag hinner krama några fans innan jag måste gå in till resten av gänget.

På planet sitter jag bredvid Liam. Jag ser hur planet lyfter och hur marken blir mindre och mindre. Irland, mitt hem. Jag hann aldrig åka hem till Mullingar. Det är lika jobbigt varje gång vi är i Irland och jag inte får åka hem. Förra året var jag bara hemma 30 dagar. Mamma och pappa måste sakna mig sjukt mycket! Och jag dom!

Snett bredvid mig sitter Elvira och Jessie. Dom pratar om något på svenska och skrattar för fullt. Elviras blonda lockiga hår ligger mot hennes rygg. Det flyttar sig någon centimeter när hon böjer sig fram för att hålla sig för magen. Hon vänder sig om och ser att jag tittar på henne. Hon ler ett väldigt vackert leende och jag känner hur hjärtat hoppar över ett slag. Elvira vänder sig om mot Jessie igen. Jag känner hur mina kinder hettar till. Varför händer det här? Jag är ju tillsammans med Demi.

Harrys point of view.

Zayn har dragit ner mössan över ögonen och sover mot min axel. Han kan verkligen somna överallt och hela tiden. Det spelar ingen roll vem du är, han somnar mot din axel. Lite som Jessie. Jag bara älskar när hon somnar mot min axel. Då känns det som att hon är min. jag hör hur hon och Elvira skrattar. Det där skrattet brukar jag höra innan jag somnar varje kväll. Det är som fastbränt i min hjärna. Innan jag somnar brukar jag krama om täcket och lotsas som att det är Jessie jag kramar om. Jag är besatt. Det är inte bra för mig! Jag har börjat göra fel på konserter för att jag börjar tänka på Jessie. När jag står där på scenen så är det som om jag sjunger till henne. Då brukar jag alltid höra hennes skratt eller hennes röst u huvudet och så glömmer jag bort att sjunga.

Jag måste få reda på om hon gillar mig på samma sätt. Jag kan inte gå runt och vara upp över öronen kär om inte hon känner likadant. Men vi är ju snart i Frankrike, kärlekens stad. Kanske ska jag fråga ut henne på en dejt. Vi har ju faktiskt inte fått varit helt ensamma någon gång. Jo två gånger, den gången hon kallade mig för player och den gången vi pratade på bussen. Den kvällen på bussen kommer jag aldrig glömma. Vi satt med knäna mot varandra, det var faktiskt romantiskt!

-          We will now be landing i France, fasten your seatbelts please.

-          Zayn, wake up and welcome to France. Säger jag.

__________________________________________________________________________________________________________

Inga kommentarer på förra?

Har n ledsnat ?? :/

Louis point of view, kap 52.

Sakta reser jag mig upp ur sängen. Magen känns helt uppblåst av alla jordgubbar vi åt igår. Men gott var det! Konserten igår gick bra, publiken var lika galen som vanligt. Det är roligt när man ser att alla killarna i publiken egentligen är där för Jessie och Elvira. Men när vi kommer upp så kan dom inte undgå att hoppa med.

Jag väcker Harry och Zayn och sedan går vi ner mot frukosten. Vid ett bord i vänstra hörnet sitter Niall och Liam.

-          Where are Jessie? Frågar Harry.

-          And Elvira. Säger jag och ger Harry en blick.

-          They are on some live interview to Sweden, about the X Factor price.

Jag nickar och sätter mig ner på stolen och börjar äta av min mat.

Jessies point of view.

Jane har väckt oss tidigt den här morgonen. Vi blir sminkade och en stylist ger oss kläder.

-          Ni ska vara med i Nyhetsmorgon, dom vet vad det handlar om. Säger Jane.

På tv:n framför oss startas nyhetsmorgon. Får dom in den kanalen här? En man som står bakom kameran räknar in. Tre…två…ett. Han pekar mot oss och sedan lyser en röd lampa på kameran.

-          Vi har med oss Jessie och Elvira live från Irland. Hej tjejer! Säger Kattis.

-          Hej! Säger vi och vinkar.

Kattis börjar berätta hela historien om omröstningen och att vi inte vill ha priset.

-          Så ni kan väl berätta… varför vill ni inte ha priset? Frågar hon.

-          Jo, vi är väldigt smickrade av att folket vill ge oss priset, men vi tycker det känns fel. Alex har vunnit priset och han förtjänar att vinna det. Vi vill inte ta priset ifrån honom. Säger Elvira.

-          Uppenbarligen så ville svenska folket att han skulle vinna, så då ska han vinna. Svenska folket ville inte att vi skulle vinna så då ska inte vi ha priset. Fortsätter jag.

-          Så ni är arga över att ni inte fick priset förut men att folket nu vill ge det till er? Frågar Kattis.

-          Absolut inte! Vi är väldigt smickrade men det känns som att det är för fel sak. Vi ville vinna X Factor då, men det gjorde vi inte. Det blir inte samma sak nu och vi bara får priset. För oss kommer det alltid kännas som om vi kom tvåa. Alex förtjänar att ha kvar priset även om han kanske har gjort fel just nu. Säger jag.

-          Tack för att vi fick prata med er och lycka till på turnen. Där har ni det, omröstningen kommer inte att ske. Säger Kattis.

Den röda lampan slocknar och vi är ute ur bild. Jane ger oss tummen upp. Nu vill jag bara ha frukost!

-          Det gjorde ni bra tjejer! Säger Jane.

-          Hoppas bara att alla förstår! Säger Elvira.

-          Ja, men det gör dom nog. Vad sägs om frukost? Frågar Jane.

-          JA tack! Säger jag.

___________________________________________________________________________________________________________

Vad tycker ni? kulle dom ha tagit emot priset?

det kommer itne något kapitel förän på söndag :/

Min brorsa fyller 18 imorgon och på lördag så får vi gäster :)

Kommentera !! :D

Elviras point of view, kap 51.

Jag, Harry och Liam följer med Andy. Andy är en av killarnas 20 livvakter. Vi kommer in i ett pyttelitet rum. Varför fick vi det lilla rummet? Vi som är tre. Inne i rummet står ett bord. På bordet är det riggat med mikrofoner. Jag kan inte se någon kamera så den här intervjun går nog bara ut i radion. På ett sätt tycker jag att det är skönt! Jag kommer inte ihåg om jag tittade mig i spegeln innan vi åkte.

En liten man i fyrtioårsåldern reser sig upp och sträcker fram en hand mot Harry. Han hälsar på oss alla och sedan sätter vi oss ner. Stolarna är hårda och obekväma. Men vi har bara femton minuter på varje intervju så jag hoppas att tiden går snabbt.

-          It´s radio hits 2.09 I am Lee and we are here with Elvira Andersson and Harry and Liam from One Direction. Säger Lee.

-          Hello! Säger vi på samma gång.

Lee frågar mycket om turnén och vi svarar så bra vi kan. Frågorna handlar mest om 1D. Egentligen förstår jag inte varför vi ska ha blandade intervjuer. Det är väl ingen som vill veta något om mig och Jessie? När man kan välja på att intervjua One Direction eller oss, liksom vad väljer man?

-          If you are single raise your hand. Säger Lee plötsligt.

I ren reflex höjer jag handen ovanför ansiktet. I ögonvrån ser jag hur Harry också har handen uppe.

-          Elvira and Harry are you dating? Frågar Lee.

-          No. säger jag snabbt och enkelt.

Harry vrider lite på sig och säger sedan,

-          Eh… No, not at the moment.

Han avfyrar ett sådant leende som alla fansen smickras av. Lee verkar godta svaret för han börjar prata om något annat.

Dörren öppnas till rummet och Andys huvud tittar in.

-          Your time is up. Säger han.

Vi tackar för att Lee kom och sedan går vi ut. Andy tar oss till en slags matsal. Vi börjar plocka mat, men jag känner mig inte så hungrig. Jag tar lite pasta och en minimal klick köttfärssås.

-          Is that all you’re going to eat? Frågar Harry och tittar ner på min tallrik.

-          Yes, I´m not that hungry. Säger jag.

Vi går bort mot bordet där resten av gruppen sitter. Jessie tittar upp när jag kommer och viskar ett hej, sedan fortsätter hon sin vilda diskussion med Louis hur man uttalar ha en bra dag på svenska. Jag har aldrig hört så knäppt uttal. Niall kan inte hålla sig för skratt när Louis och Jessie bråkar om vilket som är rätt. Louis är fast beslutsam om att han har rätt.

-          Louis, Jessie is the one from Sweden. I think she knows how to say it! Säger Harry.

-          Yes Louis he is right! Thank you Harry. Säger Jessie och ler stort mot Harry.

Harry blinkar mot henne och sedan fortsätter vi alla att äta i tystnad.

Killarna går iväg för soundcheck, jag och Jessie sitter kvar.

-          Mår du inge bra? Du åt knappt någonting. Säger Jessie och tittar på mig med sorgsna ögon.

-          Jag mår fint! Allvarligt! Jag var bara inte så hungrig. Svarar jag.

Jane kommer och sätter sig vid oss.

-          Jane, har du hört det här med Alex? Frågar Jessie.

-          Vem har berättat det för er? Frågar hon.

-          Min mamma sa det igår när jag pratade med henne. Vad handlar det om? Fortsätter Jessie.

Jane tittar oroligt på oss och sedan suckar hon.

-          Alex har åkt in i fängelse. Nu vill hela svenska folket att ni ska få priset istället. Det ska gå en röstning om det nästa vecka. Jane tittar på oss och suckar igen.

-          Har inte vi något att säga i det här? Frågar jag.

-          Ja, vi måste kunna stoppa den här röstningen. Vi vill ju inte ha priset. Säger Jessie.

-          Jag antar att vi kan ringa tv4 och berätta vad ni känner. Om inte ni vill ha priset så kan dom inte göra något åt det. Säger Jane.

-          Jag gör såhär. Jag tittar om ni kan vara med på någon morgon intervju i Sverige, alltså över telefon eller webbkamera. Så får ni berätta vad ni känner. Men jag berättar ju självklart innan också varför vi vill göra intervjun. Fortsätter Jane.

Jag och Jessie nickar. Det kan nog bli bra!

Jane går iväg direkt för att ringa alla personer hon behöver ringa. När killarna är klara så är det dags för vårt soundcheck. Idag går det mycket bättre än igår. Vi är inte alls lika flamsiga. Självklart så skrattar vi, men inte lika mycket. Och jag gick inte åt fel håll någon gång.

Efter soundchecket så är det fler intervjuer. En timme innan konserten äntligen ska börja så får vi på oss våra kläder. Medan vi får vårt hår fixat så kommer killarna in. Dom börjar prata på om allt möjligt. Sedan får Niall syn på bordet som står framför soffan. Där står en stor skål med jordgubbar. Jessie har även en skål bredvid sig.

-          Wow, you really like strawberries. Säger han.

Jessie ler stort och nickar. Hon visar md handen att det bara är för killarna att hugga in. Det tar dom på största allvar och på bara fem minuter så är skålen halvt uppäten.

-          Ah, my stomach hurts! Klagar Louis.

-          I know how you feel! Säger Jessie.

Då börjar alla skratta men sedan avbryts skrattet av att alla vrider sig smärta.

-          I won’t be able to walk or jump on stage. Säger Harry och rynkar pannan.

-          You have over an hour before you show, we only have fifteen minutes. Säger jag.

-          You´ve right! Säger Jane som precis kommit in I rummet.

-          It´s showtime girls. Säger hon och vi går ut ur logen.

-          Aouch. Klagar Jessie när hon går och jag hör hur killarna skrattar.

 __________________________________________________________________________________________________________

Jag kom hem tidigare så här har ni ett kapitel !!!

Jag tycker ni var lite snåla med kommentrer förra inlägget så kommentera nu !!!! :D

Elviras point of view 50.

Konstigt nog så vaknar jag tidigt. Jag ser att Jessie fortfarande ligger i sängen. Smidigt sätter jag mig upp och tittar runt i rummet. Vi har bara varit här i drygt en dag men det ligger kläder överallt. Jag och Jessie ser ut som tjejer som alltid vill ha det snyggt, men det är vi inte. Vi vill ha det snyggt men ingen av oss vill städa så där ligger problemet.

Jag sätter ner fötterna mot den ljusa heltäckningsmattan. Det kittlas under fötterna när jag reser mig upp. Jag sätter kurs mot badrummet. Äntligen hinner jag duscha före Jessie. Då riskerar jag inte att varmvattnet är slut. Det är problemet med Jessie. Hon duschar för längre.

Jag känner varmvattnet rinna längs ryggraden. Jag masserar in schampot i hårbotten. Efter att jag har sköljt ur schampot så rakar jag benen och armhålorna. Jag hör hur Jessie ropar något men jag kan inte uppfatta vad. Hon får säga det en gång till när jag är klar. Jag masserar in balsam i håret och medan det sitter i så smörjer jag in kroppen i duschkräm.

Jag går ut ur duschen och viras en handduk om kroppen och en om håret. Jag noppar ögonbrynen snabbt och sedan trycker jag ner handtaget.

När jag tagit ett steg ut ur badrummet så tittar jag upp. Jag ser mina fem idoler sitta i soffan med stora leenden på läpparna. Då först kommer jag på att jag inte har några kläder på mig, bara en handduk. Jag känner hur kinderna hettar till och jag blir som förstelnad. Jag kan inte röra på mig.

-          Hello! Säger Louis.

Jag öppnar munnen men det kommer inte ut något ljud. Istället stänger jag munnen och nickar mot honom.

-          Ja, killarna knackade på så jag släppte in dom. Men du ska nog byta om nu för vi ska äta frukost, skynda dig innan du tappar handduken. Säger Jessie.

-          Du är så död! Säger jag.

Sedan skyndar jag mig mot ’’sovrummet’’. Jag hör hur Jessie börjar skratta sedan stänger jag dörren om mig.

Nialls point of view.

Elvira kommer ut ur badrummet. Hela min värld stannar upp. Hon är så vacker! Håret är inlindat i en handduk. Jag kan inte undgå att blicken dras neråt så jag kan titta på hennes kropp. Det blir tyst en lång tid till Louis säger hej. Hennes kinder blir gulligt röda. Varför är jag i ett distansförhållande med Demi när jag har El här?

Jessie säger något på svenska och Elvira svarar. Sedan springer hon in på deras sovrum.

-          You really need to teach us Swedish!  Säger Liam.

-          Yes! Säger jag.

-          Maybe some other time. Svarar Jessie.

Efter att Elvira fått på sig kläder så går vi ner och äter frukost. Sedan, efter att ha skrivit några autografer, sätter vi oss i bussen för att åka till nästa konsert.

Jag sitter bredvid Elvira och hon försöker lära oss andra att säga hej då på svenska.

Efter några timmar i bussen och mycket skratt så är vi äntligen framme vid arenan som konserten skulle hållas på. Men innan så står det intervjuer på schemat.

Bussen stannar på parkeringen och jag kan se 500 fans stå och vänta på ett led. När dom ser bussen så springer dom snabbt efter den. Men dom stannar vid avspärrningarna. Ett öronbedövande ljud hörs när bussdörren öppnas. Paul sticker in huvudet.

-          It´s showtime! Säger han.

Vi går av bussen och vinkar snabbt mot fansen innan vi går in i lokalen där intervjuerna ska hållas.

-          So, today we will mix boys and girls. Liam, Harry and Elvira you go with Andy. Jessie and Niall you go with Jane. Louis and Zayn you are coming with me.

Jag och Jessie följer efter Jane till ett litet rum. Där inne är det riggat med mikrofoner. I en stol sitter en kvinna i trettioårs åldern. Hon ler mot oss och man kan se att hon gjort en tandblekning.

-          Hello! Säger hon och sträcker fram en hand mot mig.

-          Hey! Nice to meet you! Säger jag och tar hennes hand.

Efter det så hälsar hon på Jessie och vi sätter oss i soffan som står placerad i ena hörnet. Även den här intervjun blir filmad. Det är läbbigt när man blir filmad samtidigt men jag börjar bli van. Jessie däremot ser lite rädd ut.

Jessies point of view.

-          So we are here with Niall from One Direction and Jessie Leaf. Säger kvinnan.

-          Hello! Säger Niall och jag samtidigt.

Att intervjun blir filmad samtidigt gör mig lite nervös. Man måste tänka på så mycket då, och engelskan är inte min starkaste sida ännu.

-          Jessie, you and your friend Elvira is the opening act for One Directon on their world tour. How does that feel? Frågar kvinnan.

-          It´s feels really good! We are huge fans of 1D so for us this is a dream come true! Säger jag.

-          Naaaw. Hör jag Niall säga.

Kvinnan skrattar lite smått och jag blir lite generad.

-          So Niall what do you think of Jessie and Elvira was it a good thing to bring them on tour? Frågar hon.

-          Yes absolutely! They are really nice girls. They are talented and we have so much fun together. They are like our baby sisters, even if they are in the same age as us. Svarar han.

Nu är det min tur att lägga till ett aw.

-          So Jessie who in 1D is the hottest? Frågar Kvinnan.

-          I don´t know. They are all hot in different ways! Svarar jag och känner hur kinderna blir rosa.

-          What makes Niall hot? Frågar hon.

-          He is really funny, care free person. And theire is nothing wrong with his looks. Svarar jag.

-          Awesome, Then Niall what does make Jessie hot? Frågar hon.

-          I don´t know. She is just really hot! Svarar han.

___________________________________________________________________________________________________________

Kapitel 50 !!!! och jag har inte ens kommit halvvägs. Det här kommer bli den längsta novell ni någonsin läst!

Kommentera !!!

LÄS !!!!

Nu ska jag bort igen. Jag kommer hem på torsdag...

Men om jag kan hittar något trådlöst nätverk så kanske ni får ett kapitel medan jag är borta.

Kolla in lite då och då så ni inte missar något :D

Ha det bra!