Jessies point of view, kap 35.

Vid står och väntar på att våran väska ska komma på rullbanden. Vi hade bara packat en liten väska med både mina och Elviras saker. Vi visste ju inte hur länge vi skulle vara borta. Nu var vi till England och tillbaka på mindre än en dag, men det kunde ju inte vi veta?!

Elvira stampade otåligt med ena foten och Jane stod i ett telefonsamtal. Jag plockar upp mobilen och ser att jag fått ett nytt sms från … Harry.

-          Titta El. Säger jag och visar smset för henne.

-          Men öppna det och läs då!

Jag öppnar smset och Elvira lutar sig över min telefon och läser högt.

’’ Jessie, please don´t think that I am a player. Because I am not! Since I first saw you, I have been this total mess. I just want to get to know you even more! Please forgive me for being a total jerk! ‘’

Jag står i chock tillstånd.

-          Aw vad gulligt! Säger Elvira.

-          Ja, för gulligt… nu vet jag inte vad jag ska skicka tillbaka. Säger jag.

-          Du kommer nog på något.

Vi börjar gå ut ur Arlanda och sätter oss i Elviras pappas bil. Elviras pappa äger ett taxi företag så det passar alldeles utmärkt!

Elvira pratar på med hennes pappa och Jane. Själv sitter jag och tänker så det kokar ur öronen. Men tillslut får jag till ett någorlunda svar.

’’ Hi Harry. You are so sweet! I do not think you are a player! I want to get to know you to! And please don´t be sorry!’’

Jag visar smset för Elvira och hon nickar uppmuntrande.

(dagen efter)

Jag vaknar av att Elvira ruskar om mig.

-          Vakna Jessie!! Skriker hon.

-          Vad vill du? Säger jag sömnigt.

-          Niall ringer mig nu! Vad ska jag göra? Frågar hon.

-          Hmm… få se… SVARA ! skriker jag.

Hon hoppar till av min reaktion och sedan går hon ut ur rummet. Jag hör hur hon börjar prata. Jag kliver upp ur sängen och går in till vardagsrummet.

Elvira sitter i soffan och jag sätter mig i andra änden. Hon lägger på samtalet och jag kollar på henne med undrande blick.

-          Vi är vänner igen! Han sa förlåt för hur han behandlat mig och han hoppades att jag respekterade hans och Demis relation. Jag sa självklart ja och vi blev vänner igen.

Elvira har ett stort leende på läpparna. Kanske blir den här turnén lyckad i alla fall.

__________________________________________________________________________________________

Kommentera !!

Ps. Ni kanske inte får något kapitel imorgon för jag ska fira min mammas födelsedag med släkten :D

 

Therese :)

6 juli 2012 22:31

ÅÅH GUD JAG VILL HA MER!

 

Elvira

6 juli 2012 22:57

På himla bra !!! Ett medelande till alla läsare ! Jag vill bara säga att KOMMENTERA snälla hon är värd fler kommentarer och fler läsare.Ni kanske tycker att det är jobbigt ? Det tar bara någon minut ! Så kommentera och dela gärna fanficen på Facebook eller något ! Hon förtjänar allt !!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Harrys point of view, kap 79.   Jessies familj är trevlig. Absolut inte lika jobbiga som Jessie beskrev dem. Men det är väl så, man tycker alltid att ens egen familj är det jobbigaste. Peter hade många frågor, vissa knäppare än and...

        Jessies point of view, kap 78.   Jag tar med mig min laptop till ett litet rum. Rummet är grått och tråkigt. Längs ena väggen står en soffa och ett bord framför. På den andra väggen hänger en stor spegel. Jag gör en pose i spegeln ...

        Harrys point of view, kap 77.   Jag kan inte fokusera alls på intervjuerna. Jag måste vrida på huvudet ibland för att titta på Jessies söta leende. Ibland tittar hon tillbaka, men oftast kan jag titta utan att hon ser. Jag känner...

        Jessies point of view, kap 76.   Jag vaknar av att solen tittar in genom gardinerna. Jag kisar över hotellrummet. För en stund glömmer jag bort vart jag är men kommer snabbt på det. Hamburg, Tyskland. Jag har aldrig vart här faktis...

        Elviras point of view, kap 75.   Jag är sjukt taggad inför kvällen! Jag vet att det inte var så länge sedan vi festade men då var vi ju i USA och fick inte dricka för mycket. Eftersom vi var minderåriga var vi tvungna att hålla ner...