Nialls point of view, kapitel 40.

Jessie och Jane går tillbaka till sina platser. Jag tittar på Elvira. Hon ler mot mig. Finare leende får man leta efter. Vad tänker jag på? Jag har flickvän. Fokusera!

-          Why doesn´t Jessie like chocolate? Frågar jag.

Bra jobbat Niall! Här sitter snyggaste tjejen och jag frågar varför hennes kompis inte gillar choklad.

Elvira ler mot mig och sedan säger hon.

-          I have no idea. She never liked it. Hon rycker på axlarna sedan fortsätter hon.

-          But she loves strawberries dipped in chololate.

-          Really? Frågar jag.

Hon nickar och ler mot mig. Jag ser att säkerhetsbälte knappen lyser och det är dags för landning.

Jessies point of view.

När jag kommer tillbaka till min plats så sitter Harry och Louis och läser i min biologi bok. Dom försöker uttala orden rätt men det är ganska hopplöst. Jag börjar skratta åt dom och dom tittar upp mot mig.

-          Did we say it right? Frågar Harry.

-          Not at all! Säger jag.

Jag pressar mig förbi Harry och sätter mig på in plats. Harry ler stort mot mig. Han verkar vara på bättre humör. En röst i högtalarna säger att vi ska spänna fast säkerhetsbältena.

Jag har aldrig gillat att åka flygplan och landningen är helt klart värst! Jag tar ett stadigt grepp om armstöden igen. Harry lägger ena sin hand på mitt ben och viskar i mitt öra.

-          It is okay!

Jag ler tackandes mot honom.

Vi går och hämtar upp våra väskor. Det är mycket packning och man ska vara borta i över tre månader. Jag och Elvira har tre väskor var. Men några kläder är sådant som vi kan kasta efter att vi använt dom. Här ska det ju shoppas!

Vi hör ett öronbedövande ljud när vi kommer ut i ankomsthallen. Där står det hundratalls fans och skriker. Livvakterna klämmer ihop oss på ett led och ställer sig runt oss så att ingen kan slita i oss. Jag hamnar framför Harry och bakom Elvira.

Jag sätter händerna på Elviras axlar. Det är nu man verkligen inte vill ha klaustrofobi! Jag känner att paniken börjar stiga och jag har lust att bara skrika rakt ut. Ska det vara såhär överallt vi går?

Jag känner ett par stora händer lägga sig på mina höfter. Jag tittar bak och ser Harrys stora men beskyddande leende.

-          Are you all right? Frågar han.

Jag nickar och ler tillbaka.

____________________________________________________________________________________________

Nu fick ni två kapitel idag !!! :)

Det var väl inget problem med att kommentera ??

Ska vi säga 5 kommentarer till nästa??

 

Matilda

13 juli 2012 09:00

Jätte bra mer! :D

http://1dfanfic .bloggsport.se

 

Matilda

13 juli 2012 11:28

Mer!

http://1dfanfic.bloggsport.se

 

Amanda

13 juli 2012 15:47

MER! Älskar din Novell! :D

 

Emy

13 juli 2012 16:32

Mer!

 

Vanessa

13 juli 2012 18:56

När kommer nästa? :) Du är jätteduktig på att skriva Novell! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

        Harrys point of view, kap 79.   Jessies familj är trevlig. Absolut inte lika jobbiga som Jessie beskrev dem. Men det är väl så, man tycker alltid att ens egen familj är det jobbigaste. Peter hade många frågor, vissa knäppare än and...

        Jessies point of view, kap 78.   Jag tar med mig min laptop till ett litet rum. Rummet är grått och tråkigt. Längs ena väggen står en soffa och ett bord framför. På den andra väggen hänger en stor spegel. Jag gör en pose i spegeln ...

        Harrys point of view, kap 77.   Jag kan inte fokusera alls på intervjuerna. Jag måste vrida på huvudet ibland för att titta på Jessies söta leende. Ibland tittar hon tillbaka, men oftast kan jag titta utan att hon ser. Jag känner...

        Jessies point of view, kap 76.   Jag vaknar av att solen tittar in genom gardinerna. Jag kisar över hotellrummet. För en stund glömmer jag bort vart jag är men kommer snabbt på det. Hamburg, Tyskland. Jag har aldrig vart här faktis...

        Elviras point of view, kap 75.   Jag är sjukt taggad inför kvällen! Jag vet att det inte var så länge sedan vi festade men då var vi ju i USA och fick inte dricka för mycket. Eftersom vi var minderåriga var vi tvungna att hålla ner...